Brandkvinnan

Det är det minsta man kan säga.
Jag vaknade inatt varje gång jag skulle vänta på mig. Vilken träningsvärk. Ååå...
Men kommer man helskinnad ut när man knuffads med blåljuspersoner så har man inte gått fullt ut.

Jag är faktiskt nöjd med min insats. Jag kunde hålla samma tempo som karlarna vilket inte är fullt så tokigt för en tjeja :o)
Men aj vad kroppen fick ta smällar. Men det var det som sagt värt ;o)


Igår åkte brorsan och jag upp till I och S. I och jag skulle titta på film medan de andra höll på med datorn.
Vi tittade på filmen Domino. Rätt så bra men väldigt svårt att få ihop allt.

Idag finns det inga planer. Har lust att ut och cykla men jag lär ju ångra mig så fort jag ska resa på mig. Blir ett aahh varje gång jag ska röra på mig*s*.
Så det blir väl till att ta det lugnt.
Kanske börja med det arbetet som ska vara klart...suck.
Vad ska ni göra idag då?

Klockan nio imorse när jag sov ringde min mobil.
Det var M från brandstationen som undrade om jag hade lust att ställa upp i blåljus cup kl 10.
Jag var inte säker för jag är ju inte så bra. Men till slut sa jag att jag kommer.
Så det var till att raka benen, packa och byta om. Frukosten gjorde snälla mamma så den käkade jag i bilen. Inte så bra med kletig marmelad. Och mitt i allt när marmeladen rinner så ringer den goa brandmästaren.
Brandman M var inte säker och jag hajjade rätt vid vägbeskrivningen. Tur att brandmästaren ringde för annars hade jag kört fel.
Men jag hittade till slut. Som tur var hade jag papper i bilen för ratten blev lite kletig...

Tio i tio var jag på plats..
Två tjejer till hade de lyckats få ihop. Och tur var väl det eftersom det alltid ska vara en tjej på plan.
Jag hade lite träningsvärk i benen så det var lite jobbigt. Nu är mina lår helt slut, det var inte kul att koppla på vägen hem.
Är fortfarande täppt i bröstet så mamma skickade med mig en bricanyl. Den hjälpte lite iaf.

Vi spelade 4 matcher och sen final.
Vi vann mot tullen, ambulansen, väktarna och förlorade mot polisen.
I finalen förlorade vi mot polisen igen. Äsch då. Men det var kul. Två poliser knuffade till mig så jag åkte över sargen med ryggen/sidan före. Men det var bara till att rulla runt och upp igen.

Jag kommer inte kunna gå imon.
Bara så ni vet ;o)

Men det känns bra att ha fått göra en insats. Och nej jag gjorde inga mål. Men vad begär man ;o)

Jag har inte hittat kvittot...

Jag låg risigt till häromdagen. Brukar ju tvätta bygelbharna i tvättmaskinen.
Det har gått alldeles utmärkt. TIlls nu...

Ena bygeln gick bort. In i tvättmaskinen.

Pappa fick dela lite på tvättmaskinen. Fick tillbaka bygeln en aning krokig...
Min bror var inte glad...Inte över bygeln var sönder utan att tvättmaskinen kunde gå åt skrödes*ops*.
Men mamma har ju kastat in dem gång på gång...

Fia terrar mig..

Nu ska jag se slutet av Sagan om ringen. Såg början men sen skulle mor och far se på snapphanarna. Men nu e tv:n ledig igen.

See yaa!

Ajaj... Jag ligger vääääldigt risigt till.

Brorsans FM-sändare som jag och mamma köpte till honom funkar inte.
Och då måste man ha kvittot....

Och jag hittar inte kvittot...

Hjälp...

Jag har varit lite virrig på sistone, eller ja, jag har väl varit mest klar av de alla och hållt reda på det mesta. Men inte kvittot...

Shit...

Rotat i soporna men nopp.....

Snälla, jag ber om nåd! Jag vill ha en mildare dom efter dessa hemska omständigheter!

*buuää*

Eftersom jag har så tråkigt så tänkte jag posta lite bilder jag tagit på de olika årstiderna.
Kom på att jag kan ju samla ihop lite bilder och skicka iväg så jag får dom utskrivet. Kul att ha lite till albumet.

Vinter


Vår


Sommar


Höst


Ps. Anna det är inte alls dyrt med en digitalkamera. Och om du ska resa så e det väl bra om du har en kamera du kan ta kort med :o) Ds.

Visst är han söt =o) 
Kompisen Idas hund. En strävhårig tax. Det var inte lätt att ta en bild på honom, han vill ju inte alltid sitta still.
Försöker kidnappa honom varje gång jag kör hem...

 Jag tror att jag varit i Revinge eller på stationen för länge.
Iförgår när jag skulle dammsuga bad jag pappa dra ut slangen. Hallå?! Det går väl inget vatten till dammsugan.. Pappa påminde mig att det heter sladd...
Sen när jag ser bilar tänker jag på hur man klipper i den modellen.. Häromdagen såg jag en ful bil med 5(!) stolpar på ena sidan, jobbigt att klippa 10 stolpar innan taket kan lyftas av..
Så det kanske var bra med ett lov trots allt, komma bort från räddningsverket lite*höhö*.

Det var mysigt att fira jul med syrran och Daniel i det lilla rummet. Det var precis så alla fick plats runt det lilla bordet och käka julmat. Vi öppnade klappar och käkade ris à la malta.
Sen innan vi gick så tittade vi på lilla Mathias. Han rörde på sig en hel del och tittade på oss. Bättre julklapp kunde vi inte få efter dessa omständigheterna. Vi hade ju gärna sett att han stannade i mammas mage lite längre, men nu e det som det e...

Vi kom väl hem vid kvart över tio på kvällen och då hade vi fortfarande massa paket kvar.
Vi käkade lite julamat till kvällsmat, tittade på tv och käkade choklad.
Somnade rätt hårt på kvällen.

Idag blir man lite rastlös eftersom man inte har något att göra. Jo det arbetet men inte tänker jag göra det under julen. Glöm det :o)

Hoppas att ni har haft det bra under julen och inget bråk med släktingar...

God fortsättning!

Här är stämningen på topp. Vi har härjat här som vi brukade innan allt började. Björn höll i mig så skulle mamma stoppa spagetti i mina byxor men pappa gick i mellan :o) Och sen slickade mamma och bet i min stackars öra och jag hysterisk försökte sprattla med benen när jag satt vi middagsbordet.
Så nu är det äntligen som vanligt igen. Alla är glada och lättade.

Idag kl tolv hade Mathias sitt julabad och sen sov på mammas mage. Vi ska köra till dem kl 4 och jag ska ta mitt julabad.

Så ni får ha det så fint och ha en riktigt härlig och mysig jul för det ska jag ha :oD

Å vad underbart!!!

Jessan ringde nyss.
Kromosymerna var helt okej. Dvs han har inte Downs syndrom som de misstänkte. Fy fan vad skönt!!

Nu kan vi äntligen fira jul!!

Livet är underbart!

Torsdags kväll: Hittade inget till mamma. Jo en kappa men det var ju pappas paket till henne...
Har fortfarande mammas och pappas paket kvar...

Fredag: Brandstationen... Hihi jag hade jämnt att göra ska jag säga. Den goa brandmästaren och jag munhuggdes lite och slogs lite. Mest jag som slog honom iförsig. Han sa att jag skulle slå allt jag orkade på hans arm...;o)
Sen D var i sitt esse och skulle puffas och knuffas och munhuggas.
H tetade som vanligt om min "fina" bil. Sen skulle jag gå förbi honom men han stod i vägen så skulle jag med "brösta upp" mig. Det gick inget vidare. Jag såg mig rätt så underlägsen där. Jag menar, han är ju nästan 1.90 och har muskler ända upp till toppen*höhö*. Jag fick vika undan...;o)

Jo just det, ett automatlarm till biblan. Jippie, kul att åka tut tut.
Tvättade sex personbilar som de har på stationen och 301, 305, och 309... Snacka om effektivit arbete...
Fick två goa julkramar denna gången*thihi*.
Den goa brandmästaren hade väldigt roligt när jag berättade om min lyckade inspark*s*.
Sedan hade vi orientering dvs. känna till omgivningen. Vi åkte till Södra Hoka där jag en gång sovit på konfirmationsläger. Även H hade varit där, fast den goa brandmästaren kunde inte förstå att vi var konfirmerade så som vi var ;o)

På kvällen var det fest  på Folkets Hus i Eringsboda. Stranne och hans bror hade födelsedagskalas. Det var mycket trevligt, god mat. Jag hade tagit med brännvin och sprite, behövdes inte mycket för att jag skulle komma igång :o) Billigt att fylla mig *hihi*. Nä så allvarligt var det inte.
Jag buggade med en man jag inte kände.. Det gick rätt så bra. Med tanke på hur ofta jag buggar..
Mamma och pappa kom och hämtade oss.
Jag hade fått lite cider av Ida och givitvis rinner det rätt igenom. Pissade ju precis innan vi skulle köra hem men efter 10 min så var jag jättekissignödig. Så mamma stannar ju och pappa stannar bakom med brorsans bil och jag kliver ner i diket för att komma bakom en buske...
Glufs...
Rätt ner i en sjö...
Jag fick vatten upp till.. ja.. mellan bena. Jag gör en helomvändning och kryper upp till asfalten igen och asgarvar. Sen går jag förbi mamma som sitter i bilen och hon ligger dubbelvikt.
Splatt, splatt, splatt låter det när jag går framför bilen på asfalten för att hitta ett annat ställe men det är vatten överallt.
Jag garvar fortfarande och springer en bit bakom bilarna, jag ville ju inte att de skulle se mig ju. Sen sätter jag mig äntligen vid diket, tur att ingen bil kom för då hade de ju sett en stor vit bak*höm*...

Sen luktade jag sur sjö på vägen hem...
Imorse blev jag hälsad av både mamma och pappa med: Hej vinterbadaren!
Hmf.. ;o) Varmt var det iaf inte, men alkoholen mildrade nog kylan*s*.

Nähe jag var bara tvungen att berättade om gårdagens händelser. Idag har vi en väääldans massa att göra. Ska ju äta middag hos farmor kl 2...(bla)

Å vad det var gott att slicka av sleven när man bakat ;o)
Jag bakade saras kokosrutor, kokade kaffe och lagade samtidigt kyckling, ris och berniessås. Det är inte illa va ;o)

Annars har jag hjälp pappa med att skicka julkort. Jag skickade redan mina i förgår, de kom fram idag.

Nähe nu ska vi in till staoa och köpa julklapp till mamma.

Det är aldrig kul när ens föräldrar bråkar, eller pratar illa om den andra för en när personen inte är där...
Jag vet inte hur mycket jag ska ta.

Det är mistna lite bättre med herrskapet så mamma är lite gladare. Men vi går fortfarande på nålar...

Nu har jag hämtat ved, pantat över 120 burkar, varit och lämnat mammas bok på biblan och sopat in singeln från vägen..

Nu ska jag dammsuga, baka saras kokosrutor, laga mat, få eld i spisen...
Ikväll ska jag springa, vaxa benen, bada och packa för morgondagen...
Då e det brandstationen som gäller ;o) Har inte varit där på en månad.

Sen på kvällen ska jag på födelsedagsfest i Eringsboda. Har inte så mycket ork men jag har ju sagt ja för länge sen. Dessutom kanske man kan tänka på annat och få i sig lite alkohol och ha kul (förhoppningsvis).
På lördag ska vi på middag hos farmor.

Åå... om man bara kunde ge mamma mina krafter. Jag är rädd att hon snart kollapsar. Hon är aldrig hungrig, gör ont när hon väl äter och väger snart 52 kg. Det är 11-12 kilo mindre än mig...

Sen har jag detta jädra arbete i skolan som jag borde börja med...

Fan, fick värsta gråtattacken nu. Bara sådär...
Jag pallar snart inte mer...
Men jag måste ju. Min bror mår dåligt han oxå.
Nu har jag bara klappar till mamma och pappa.
Svaret om pojken har den sjukdomen får vi efter nyår. Fan vilken väntan.
Om man bara hade en famn att krypa upp i...
Om mamma bara hade varit frisk...
Om Jessan fortfarande varit gravid...
Om mamma och pappa var bästa vänner...
Då hade livet varit underbart.

Ni skulle se när mamma och jag skulle bära ut sofforna. Det tog ju stopp första dörren och vi började asgarva. Vi såg ju det komiska i det hela. Och när vi väl började skratta kunde vi inte sluta utan fick ställa ifrån hos soffan annars hade vi tappat den.
Sen en gång när det fastnade lite i yttedörren så tryckte jag på lite och höll på att köra över mamma. Det var nära att hon tappade balansen.
Å.. vilket liv innan dessa förbannade soffor kom ut.
Sen fick jag ju stå och banka dom.. Lite dammiga om man säger så.

Sen var mor och jag inne och handlade på Willys.

Käkade revben till middag.
Det dröjde till klockan två innan jag kunde stoppa i mig nåt, då hade jag levt på två mackor och en yoggi på 38 timmar...
Men jag går inte och småäter som jag brukar göra ;o)

Om man skulle lyssna på Jonas Gardell... Han är rolig (Vem tuggar åt mormor? Granen välter, mormor: Uff!)

Innan trafikprovet igår så ringde mamma. Fan vad hon skrämde mig.
Men det var bara positiva nyheter. Han kunde andas själv utan respiratorn och när han hade legat på mage hade han benen uppdragna så låg han med baken i vädret och vippade fram och tillbaka som om han inte visste vilken sida han skulle ligga på ;o)

Så jag fick tillbaka mina krafter och såg framemot dagens prov. Jag blev som en ny människa, helt otroligt vad positiva nyheter kan göra.

Suck nu kommer Fia här och trycker på tangentbordet...

Vår grupp får givetvis göra provet sist. Det var en lång väntan...Lärare K kom fram till mig och undrade hur det var med mig. Vilka goa lärare det finns i Revinge.

Jag fick iaf vara säkerhetsman. Jag samlade ihop väldans många poäng utom när jag missade att kolla stabiliseringen efter varje klipp. Men jag gjorde det när taket klipptes av. Vi fick 68 av 70 varav jag gjorde en poängs tabbe. Men men, läraren G som aldrig ger beröm om han inte måste gav hos mycket beröm *hihi*.
Den andra poängen var att spineboarden inte var vid ryggen när sätet fälldes ner.

Jag försökte komma hem i tid så att jag kunde hänga med familjen upp till Växjö. Men det blev för sent så de körde när jag var en bit innan Kristianstad.
Det var bara 1-2 plusgrader så jag körde inte maxhastighet. Men det var saltat och fint hela vägen.

När de hade kommit upp till Växjö så mådde de alla bra. Matthias hade till och med gäspat. Sen när han börjar bli trött så går ögonen i kryss och sen rätar han upp dom igen, han vill ju vara vaken så mycket som möjligt :o)

Det jag inte fattar är varför jag inte vill äta.
Igår tog jag en macka till frukost, en yoggi till lunch. Och en macka när jag körde hem... På en dag och då hade man en trafikolycka som tar lite på krafterna.
Gick upp klockan tio idag och har inte ätit än...Magen är väl lite hungrig men munnen vill inte ha nåt...

Tänkte jag skulle ut och springa så jag får väl tvinga i mig nåt.
Sen har jag massa arbeten jag måste göra.
Och handla de sista paketen.
Man borde baka något så mamma slipper det...
Nähe jag får väl lägga Fia i sängen för hon tar ihjäl mig här...

De hade försökt stänga av respiratorn i söndagskväll på Matthias men han hade inte orkat det.
Men han hade tittat mycket på sina föräldrar. Och sen när läkarna skulle koppla EEG tror jag det heter (kollar hjärnan) så hade en sjuksköterska fått hålla i honom för han kunde inte ligga still och skulle ta väck slangarna ;o)


Mamma och pappa ska upp till dem idag med lite kläder.

Vi hade muntligt omprov i grupp i brand idag. Jag hade jämnt att göra att koncetrera mig. Det blev inte bättre med att mobilen började vibrera i fickan. Snacka om tusen tankar. De ska ju bara ringa om det hänt nåt. Hjärtat slog upp i 200. Men sen slutade vibrartionerna kvickt. Bara ett sms...
Jag vet inte hur jag ska orka. Känns som jag är spänd som en fiolsträng. Helt plötsligt börjar man gråta, man mår jämnt illa så man vill spy, flimrar ibland framför ögonen och så e man dödstrött.
För trött är jag.
Och nu har jag kommit på mig själv att jag äter för lite.

Men det blir nog bättre när jag kommer hem. Nu känner man ju sig så utsatt om det händer nåt. Jag måste då köra först 15 mil själv till familjen. Och om det e väldigt illa så har nog familjen redan kört och då e det 8-10 mil för att komma till de andra i Växjö.
Men än så länge är det bra. Tror jag, de har iaf inte ringt.

Glömde berätta att vi skulle pynta granen i söndags. En tid efter pappa satt in den stora kungsgranen sa vi att det började luta. Några minuter senare så hör vi ett brak. Haha mamma och jag hade väldigt roligt.
Ibland måste man få skratta i svåra tider.
Det ska jag försöka få mamma att göra imon utan hon vet att jag gör det med flit.

Men snart ska vi ha prov i trafikolycka. Jag ska repetera lite om rollerna. Sen packa lite.
Usch jag e så nervös. Nu får jag samla de sista krafterna jag har och fokusera.

Hmm har fortfarande inte ätit upp yoggin. Aja den är iaf len att få upp igen ;o)
Ha´de fint där ute i kylan

...hamnade jag i idag.
Vi hade 4 insatser på rökdykningen idag. Jag var slut bara av att bära paketet på ryggen. Jag är inte så väldans fit for fight idag.
Hur som helst så kämpade jag så gott jag kunde. Trodde jag skulle spy i masken. Stackars E fick ju försöka hålla reda på mig. Han upptäckte att jag andades som om jag skulle ta det sista andetaget i livet när som helst. Lugnade ner mig några ggr. Måste påpeka att det var den varmaste lektionen hittils.

Hur som helst skulle vi släcka lite eld när vi var de sista paret. Så jag sätter mig mellan två eldar
 och sprutar lite på ena. Sen ger jag strålröret till E som sprutar utah*lvete på den andra branden. Nu kommer skålheta ångor över oss men mest mig. Tror ni jag flyttar på mig? Nä jag har helt kopplat bort hjärnan och frågar E vad vi ska göra. Det blir varmare och varmare. E som sitter lite bättre till klarar inte av värmen så han säger till mig att vi ska gå. Jag är inte riktigt med på noterna utan sitter som ett fån. Nu börjar hettan bli olidlig så han tar min hand och leder mig bort.. Jag hade gott och väl suttit där ett tag till. Det var lite varmt om knäna bara.
Å vad vi skrattade efter det. Det är precis det vi har lärt hos vad som kan hända vid värmepåverkan. Jag blev det fina exemplaret.
Jag brände mina fingertoppar...Gör lite ont att skriva*s*.
Sen i ett rum (bur med galler) så var det konstiga saker på golvet. Hur som helst höll jag på att fastna och snubbla ihjäl mig i den lilla buren. Och det blev ju inte bättre med att E drog ut slangen. Jag höll ju i strålröret så jag höll ju på att ramla...

Lärare F kom fram till mig och ville prata med mig innan rökdykningen. Han sa att det skulle gå bra att ta ledigt på onsdag. Sen sa han att om det var något så skulle jag komma till honom.
De är så snälla lärarna här. Det märks att det sprids som en löpeld...

Nähe nu ska mina sönderbrända fingertoppar varma mig lite mat..
Pizza...

Ja då var man nere i Revinge. Denna gången ville jag absolut inte ner. Lämna de där hemma var skitsvårt. Och mamma som behöver mig som mest nu.
Hon tackade mig innan jag körde iväg för att jag varit hemma och spelat hennes favvomusik så hon tänkte på annat.
Jag ska ta ledigt på onsdag eftersom mamma är ledig då. Kommer hem imon igen. Jag missar inget viktigt på onsdag, får bara göra en uppgift om AFS som vi ska ha avslut på.

Idag skulle vi ha individuellt prov i trafikolycka. Första gången vevade jag RH-pusher åt fel håll så jag fick vänta till sist för att göra om allt igen. Problemet var att jag satt på den isiga asfalten och lixom inte brydde mig att jag frös.
Lärare C undrade om jag var sjuk eller arg på mig själv för att jag inte klarat det. Nej då säger jag.
Givitvis var det ju för det här med syrran och mamma. Men jag klarade mig att hålla masken.

Men när lärare C och lärare/brandman K kommer och frågar om jag är sjuk eller vad det var.
Då kunde jag ju inte hålla tillbaka tårarna längre. De hjälper mig upp och frågar vad det är som är fel och håller om mig. Berättade ju allt.
Fick äntligen tröst, de var så snälla mot mig.
Och C och G (som hade fått veta av C om mig) trodde att det inte alls skulle vara några problem att ta ledigt.
Sen blev allt mycket bättre. Jag samlade mina krafter och gjorde provet en gång till. Denna gången galant och med 4 min marginal.

Och nu ska jag ha rökdykning. Det ska visst vara varmast hittils :o)
Oj måste kila.