Brandkvinnan

Just det ja. Fick bilderna av bror min häromdagen från när han tog kort på I på Pontus och jag på Raston för någon månad sen.


Kolla hjärtat på baken :o)


Märks det att jag är uttråkad? Då uppdateras bloggen lite oftare....

Tog en bild på SRVs flagga från köket...


Blåser ju alltid här nere så den flaggan är aldrig still...
Och fåglarna skiter på alla bilar på parkeringen. Skåne måste vara kråkornas hemland...

Vi har haft lite föreläsningar men varit lediga en del. Tur är väl det för jag har mest haft en vågrät position. Har haft feber från och till i fem dagar nu. I tisdags och onsdags var det värst.
Igår skulle vi ju ha trafikolycka i mörker klockan fem. Eftersom jag hade feber så valde jag att vara befäl då jag hoppades inte göra så mycket ;o)
När lärare G får syn på att jag har den röda "befäls"hjälmen skiner han upp och klappar på min hjälm och ser allmänt lurig ut. En av de tre befälerna skulle nämligen vara insatsledare för hela olyckan. Med Gs hemlighetsfulla min så anade jag oråd om vilken han skulle välja.
Den styrkan han ropade upp först skulle vara första styrka och då vara insatsledare.
När vi organiserat material satte vi oss i brandbilarna och jag var den första som anropade G på radion att 302 var klara för insats. De andra (301, 201) ropade med upp och sen väntade vi.
Efter en stund så ropade han upp, ja gissa..
Tadaaa
302.
Så då skulle jag vara ledare för 14 brandmän och två befäl till de andra styrkorna.

Larmet ropades upp att en tanta i röda huset sett några buskört ner mot kanotvägen och hört en smäll och att vi skulle köra och kolla upp saken. När vi närmar oss ser vi tre bilar ligga kors och tvärs.
Jag ropar upp till G att det är flera personbilar på svårtillgänglig terräng och att han skulle larma polis, ambulans och andrastyrkan. Under tiden var vi framme och vindruterapporten var redan avklarat så det var bara till att börja prioretera skadade i personbilarna.
Kom fram till den förste patienten i audin som låg upp och ner på betongrör, hon var ej kritisk. Till saaben som stod upp mot en grushög, ej kritisk. Givetvis kontaktar jag och sjukvårdaren patienterna och säger att vi återkommer. Verkligen lätt uppgift att lämna dem när de ber om hjälp..
Kom fram till sista bilen(volvon) där en person inte hade puls. Här jag gör jag mitt första misstag och skriker inte livsfarligt läge utan skriker kritiskt. Sjukvårdaren och jag menade i försig samma sak och skulle slita ut patienten. Hör samtidigt att en person (ej kritisk) pratar inne i bilen. Då anropar givetvis G då han ser att jag är fullt upptagen.
Andra styrkan var nu på plats och befälet skulle ha en rapport om läget. G skulle även han ha rapport så jag meddelar att det är fyra personer inblandade. När jag gett befäl 2 order går jag tillbaka för att checka patienten i audin. Då saknar hon en person som varit i bilen. Jag vet då att en femte person finns i närheten som antagligen då flygit ut.
Samtidigt får jag reda av befäl 2 att hans styrka hittat den femte personen (kritisk) bakom grushögen och betongrören.
Meddelar detta till G att vi hittat en femte, rapporterar antal kritiskt, ej kritisk. Begär även tredjestyrkan och frågar var ambulansen är. Jo det tog ju givetvis ett tag innan ambulansen skulle komma.

Min säkerhetsman ger jag order att han ska vara säkerhetsman för hela områden och de andra styrkorna inte behöver ha säkerhetsmän för att då får mer personal till losstagning. Säger det till befäl 2 och sen till befäl 3 när de kommer.
Befäl 3 anropar mig och frågar var han ska stå. Jag säger till han ska svänga vänster. Jag menade svänga vänster där han stod men han uppfattade det som nästa vänster. Så då fick jag tänka om och placera den någon annanstans. Senare fick jag beordra att en brandbil skulle stå där som jag tänkt från början. Då funkade inte pumpen till verktygen och brandbilen fick bytas igen.
En i min grupp satt och gjorde HLR på den personen vi drog ut först. En satt och höll nacken på han i volvon (som blev förstastyrkans område), en var verktygsman och en var som sagt räddningsman. Alltså hade
jag inte tillräckligt med folk för att klippa taket på volvon. Jag försöker få folk från den andra styrkan. Blev en hel del mixtrade lag då den som blev ledig fick hoppa in i nästa bil som behövde hjälp.
Gick och frågade om patienternas tillstånd ifall vi fick prioretera om. Givetvis när man är upptagen och folk pratar med mig anropar G på radion och man måste lyssna vad G säger och prata klart meningen till den man pratade med. Tur man är qwinna ;o)
Fick veta av G att ambulansen var på ingång och skulle veta var den skulle komma ifrån, sydväst eller sydöst. Efter Es hjälp då min hjärna självslockande när jag började tänka var norr var kunde jag ge order sydöst.
Det första jag hade gjort var att bestämma var skadeplatsen var. Detta fick tydligt  befäl 2, 3 reda på och det fungerade utmärkt.
Gick bort för att visa vägen för ambulansen som G ville jag skulle göra. Tittade efter ambulansen men såg ju givetvis ingen. Hade ju en kritisk patient som väntade på skadeplatsen. Precis när jag svor högt om var f*n är ambulansh****et kommer lärare A (sjukvårdare) och säger att ambulansen har kommit. Ojdå... :o)
Så jag visade henne vilken patient de skulle ta och sen kom jag ju på att det hölls ju på HLR på en patient. Lärare A går fram och begär att HLR ska avslutas då jag sagt hur länge vi hållt på. Inte lätt då jag inte hade klocka.
Sen bestämmer jag var de ska lägga den avlidne.
En patient blir "borttransporterad" och jag meddelar det till G och frågar om fler ambulanser.
När uttaget på min bil var igång frågar jag om det var klart var skadeplatsen var. Ja säger några och jag behövde inte bekymra mig om det. Var visst någon som inte fått den informationen men patienterna kom ändå till rätt ställe. Efter hand transporterades patienterna bort och jag rapporterade till G att de var på väg till sjukhuset.
Sen när insatsen var slut anropade jag till G att vi avslutade insatsen och han sa att han skulle fixa bärgning.

Jag tog en del fel beslut gällande fordonsplaceringen då verktygen inte räckte till bilarna. Men det är ju som sagt lätt att vara efterklok. Sen sa jag att en var klinisk död över radion. Kom på misstaget direkt efteråt men va fasikens, man är ju inte perfekt ;o)
Fick även en kommentar från en elev att skadeplatsen låg långt bort så att vi skulle kånka så långt med patienten. Vad jag vet så ska skadeplatsen inte ligga mitt i smeten. Hur kul är det att vara patient och sjukvårdare där alla springer förbi och där man klipper runt omkring och en massa oljud? Nä den platsen jag valde var lite avsides men ändå upplyst och den lättaste platsen för ambulanserna att transportera patienterna. Så vad gör det att kånka några meter extra?

Nåja jag är rätt nöjd över min insats som insatsledare då man inte har utbildning. Lärarna begärde ju inte heller mycket av oss befäl då vi "bara" är brandmän.

Men jag har alltid varit intresserad att vara någon sorts befäl i framtiden. Men då vill man ju gå lite utbildning först :o)
I detta läget var det inte så lätt för mig att vara styrkeledare för min grupp och dessutom insatsledare åt två styrkor till. Lärarna sa att man kunde ta en brandman som ansvarade för förstastyrkan som rapporterade till mig om de behövde det.

Ja insatsen var skitkul iaf och hoppas att brandmännen inte tyckte jag var helt kass utan att jag gjorde någon nytta iaf.
Lärare G filmade givetvis insatsen och en gång när jag skulle skriva ner antal skadade och deras tillstånd på mitt papper funkade inte pennan. Då kommer G med kameran och högsta hugg och filmar bara mig. Får ett flin på läpparna och försökte se samlad ut och inte alls förbannad över pennj*ln*fniss*.

Jag...


Volvon på några betongblock.


Saaben i en grushög


Audin på betongrören. Taket på bilen är en bit över mitt huvud...


Suddig bild över olyckan.


Efteråt var jag helt slut. När adrenalinet var slut kom tröttheten och febern gjorde sig påmind igen. Orkade knappt duscha då jag darrade i kroppen. Blä...
Men idag är det lite bättre. Lite feber kvar men inte så farligt. Kan ju vara i lodrätt position en del ;o)

Vi har haft arbete i gruppen och sen redovisning i eftermiddag. Nu är det bara hög höjd och håltagning imon =o) Hoppas att någon mer har med sin kamera. Jag finns knappt med på actionbilder då det är jag som står bakom kameran. Inte för att vara ego men nån gång vill man ju ha bild på sig själv... :o>

Blä varför ska jag dröja med att skriva här? Nu har man ju massor man måste säga...

I tisdags hade vi stegar. Vår grupp skulle först sätta skarvstegarna så vi kunde rädda någon ur brunnen. Vi hade ingen att rädda ur brunnen men E hissade ner sig själv. Så då visste vi ju att det funkade :o)
Sen skulle vi lägga en bro med stegen. Jag var först över (de yngsta och oviktigaste först ;o)). Nej men det var ju klart att stegen höll...
Efter det satte vi på ytterligare en stege för att klättra upp för ena sidan av pannkakshuset och ner på andra sidan. Jag var sist upp men först ner för att sen säkra stödbenen.
Det sista momentet på den stationen var att hela gruppen skulle ta sig över ett radhus. Jag nådde precis stegen när den låg på taket. Fick dra mig upp i fingertopparna ungefär... På huset gällde det att säkra sig hela tiden för att inte glida ner. Samma natt hade jag drömt att jag hade opererat ryggen och hade stygn på ryggen. Jag var skeptiskt när vi skulle upp på stegarna samma dag så jag var rätt noggrann med säkra mig själv... Men inte blev det några ryggoperationer den dagen*puh*.

Sista stationen skulle vi resa utskjutsstegen till tredje våningen. Ja det gick bra det oxå. Man får tänka efter så man gör allt i rätt ordning. Under övningen tog vinden tag i en stege som var utskjuten och den brakade i asfalten. Tur att ingen stod under för då hade det gått illa. Stegen väger ca 75 kg om jag inte minns fel.

På onsdagen hade vi föreläsningar hela dagen. Segt att sitta en hel dag men det var intressanta saker. Personer som gjort utlandsuppdrag för Räddningsverket.
Jag har alltid haft de funderingarna och jag är grymt sugen att hjälpa till utomlands om några år. Man måste ju vara 25 år..
En av föreläsarna hade varit i Thailand. Ja ni förstår själva vad han fick se där nere. Allt heder åt honom (och resten) som orkade leta bland liken för att hjälpa anhöriga.

På torsdagen hade vi en föreläsning om minor :o) Äntligen har man nytta av dataspelen. Kände igen en mina som man sätter ut i Call Of Duty 4. Hur som helst var det lärorikt att veta tex hur många minor som finns på jorden. Mellan 150-300 miljoner minor och en maaaaaaaaaaassa ammunition (bomber) som när som helst kan explodera.
Vilken tur att man bor i Sverige. Har finns ju inga minor. Jo i Östersjön då men chansen är ju liten när man simmar längst klipporna...

Under eftermiddagen hade vi motorkapen. Jag tycker den är oberäklig så man får vara försiktig. Fast den har ju inte det "slaget" som motorsågen har. Motorsågen har ju tendens att lyfta sig när man gasar...

Här kommer iaf lite actionbilder från övningen :o)

Man måste ju få igång åbäket först ;o>


Bruuuum...


Gäller att hålla koll var man sätter foten...


I fredags hade vi först föreläsning om Trossamfundet och sen hög höjd.
Vi skulle testas så vi kunde dubbelåttan, trädd åtta och pålsteken. Jag har övat innan så jag klarade examinationen. Skönt att klara ett moment till i utbildningen.
Vi skulle upp på ett litet sluttade tak och öva på GriGri, ID m.m

Var lite rep här och där....


Här är ens personliga utrustning (som man ska ha koll på och lämna tillbaka). En sele, ett rep, tre kabinhakar, en åtta, en kort bandslinga och en lång bandslinga. Hjälm och handskar med givetvis.
Nästa steg är att koppla ihop hög höjd (rep, sele, säkra sig) med motorkapen för att kunna göra håltagning. Det blir lite nervösare...Jag är ju född klumpig så det gör ju inte saken bättre...

Helt plötsligt var man hemma, tittade på filmen Ratatouille, käkade middag på restaurang då farmor fyllt 75, vara med kompisen hela lördagen, vara fyllechaffis på lördagkvällen åt kompisens syskon, gått ut med en labbe/golden på 7 månader för att sen åka ner till Revinge idag.
Tiden flyger fram.

Idag har vi haft föreläsningar hela dagen. Var segt då jag blivit sjuker.
Började i måndags då jag var lite tjock i halsen. Sprang på rullbandet på måndagen och tisdagen men mådde så illa och var seg i kroppen. Slutade med att jag hade mer ont i halsen på onsdagen. Har inte tränat sen dess.
Igår kom förkylningen på riktigt så jag trodde man skulle bli sängliggandes. Men man får ju gnata vidare.
Tror dock inte att jag kan vara på innebandyturningen imon*fan oxå*. Kan kan jag ju men jag bör ju inte... Jag har lärt mig mina läxor :o)

Nähe vila lite innan jag lagar maten annars så lägger jag mig på köksgolvet...

I fredags var vi lite i brandlabbet och fick se när olika sorters rök/flamdetektorer löstes ut.
Innan lektionen skulle jag ta bilen upp till lektionssalen för att sen köra direkt hem. Då var det ett par i en 745 som inte fick igång bilen. Volvo startar ju alltid?
H från service försökte få igång den genom att koppla batterierna. Sen skulle den puttas av några från min klass och jag fick ju äran att sitta i och få igång den. Var en taxibil som stod vid vägen så killarna trodde inte den kom förbi. Jodå hojjtade jag när jag uppskattat bredden mellan trottoaren och taxibilen.
Ja jag styrde säkert förbi utan servostyrning, lite tungstyrt vill jag lova. Men bilen ville faktiskt inte igång. Jag ringde till bilmekanikerakuten (pappa) för tips men han kunde ju inte säga någon direkt orsak, inte för att jag trodde han var synsk heller. Sätta bilen på laddning om det är batteriet som dött.
När lektionen var slut körde jag förbi parkeringen och såg att bilen var borta...

På lördagen anlände jag till brandstationen 07.45. Hehe fick ta tet innan jag ens satt maten i kylskåpet*ler*.
Var skoj att se alla igen.
Jag var skitnervös för rullbandstestet. H skulle komma vid 9.30.
Innan dess satte jag ihop lite flaskpaket till dagens övning. Hjälpte B om böcker då han går SMO på distans.
Sen var det frukost och jag fick i mig en banan. Jäkla var nervös jag var.
Egentligen skulle de börja med brandgasventilation vid halv tio men de väntade lite så jag skulle kunna vara med :o)
Till testet då.
Jag var så nervös innan jag började så pulsen låg på 173. Ni kanske inte förstår varför jag är nervös.
Ska förklara:
Klarar jag det inte ser jag det som ett misslyckande. Klarar jag inte det kan jag inte söka till Östra Blekinge till sommaren, har velat bli brandman i nio år och forfarande inte klarat rullbandet på 5.6... Vad ska folk tro om mig? Hur besviken kommer jag inte bli på mig själv?
Tänk om jag snubblar redan under uppvärmningen?
Tänk om... tänk om...
Eftersom jag vet att jag tänker helt fel försökte jag tänka: Jag klarar det, bit ihop, visa att du duger, du kan om du vill!
Grabbarna hejjade på mig och önskade mig lycka till. M hjälpte att ta på paketet och stod sen och tittade när jag började gå.
Benen blev som spagetti redan efter uppvärmingen. Försökte tänka att mjölksyran försvinner snart för så tidigt har det inte kommit innan. H frågar om en siffra och jag fick det jobbigare och jobbigare att svara. Tyckte han frågat många ggr = många minuter som gått.
Jag flåsade och benen ville knappt lyda. Jag inser rätt snart att det inte kommer gå. Det är då hjärnan sviker mig och man tänker negativt då man är trött. Det resulterade att benen och kroppen helt enkelt inte ville mer.
Kändes som att världen rasade samman när jag fick avbryta. Ville bara skrika HELVETE!!
Jag tränar och tränar men det går inte...

H berättade att det är jobbigare att vara kort då man tar flera steg. Jo tack det har man märkt, får gå så snabbt man kan.
Fick en massa träningstips av H och sen när han kommer ner till Revinge som timlärare ska han ge mig en träningslektion :o)
När jag gick för att byta om var jag så besviken på mig själv. Jag kanske hade orkat lite till?
Har planerat mitt liv så noggrannt hela livet och nu vet jag inte vad som händer i sommar. Får panik av tanken...

När jag bytte om så ropar brandmästaren i högtalarna att alla skulle samlas i lektionssalen. Jag visste att alla vid detta laget visste om mitt misslyckande så jag bävade för att träffa dem när man hade gråten i halsen.
B kramade om mig tröstade mig. Sen kom goa brandmästaren och kramade om mig. Då kunde jag givetvis inte hålla tillbaka tårarna. Åå varför ska man vara sentimental för?
B sa att jag har åldern för mig och att jag ska sattsa på skolan först och träna långsiktigt. Han har helt rätt men jag har ju så bråttom med allt och vill ju ha ett sommarvik som brandman. Visst i värsta fall får man söka annat men det är ju brandman jag vill bli.
Efter några tröstande ord kändes det bättre och jag glömde snabbt av min besvikelse när lektionen var slut. För sen skulle vi ju till övningsfältet :o)
Jag hade jättekul under hela dagen och fick även rökdyka :o)
Jag skrattade nog nästan konstant hela dagen. På brandbilen finns det ju högtalare när man pratar i en mick. Den hörs rätt bra utåt. När vi var på övningsfältet tog B micken (han körde 301) och sa: Se upp för dårarna, dårarna stängs!
Jag trodde jag skulle dö av skratt i baksätet. Lät precis som i filmen.
Sen var den goa brandmästaren glad när jag satte på mig masken för de blev det tyst. Vaddå? Jag pratar väl inte mycket? ;o) Ja tetet haglade hela dagen*thihi*.
Trots en motig morgon var det den roligaste dagen på länge. Vilket gäng alltså, de är guld värda och finns inte på många ställen.

Jaja nog med tjat. Måste käka lunch nu!

Jag ska skriva om helgen imon, idag har det varit lite stressigt. Tålamod...

Har mestadels pluggat denna veckan. Mycket som ska göras. Vi har haft lektioner i olycksutredning och IVPA (I väntan på ambulans).
Har gått på rullbandet varje dag. Jag är fortfarande skeptiskt att det kommer gå imon men jag måste ju var positiv och vara så envis jag aldrig varit förut. Jag får väl helt enkelt bli förbannad på mig själv och antingen klara testet eller gå tills jag stupar. Det finns inget mitt emellan nu känns det som.
Smsade just till testledaren om han stannar bandet när jag når min maxpuls för det kommer jag definitivt nå. Han skrev att han stannar när han tycker jag ser ut att behöva det. Man kanske ska le hela tiden för att inte verka ansträngd? Hehe :o)

Hur som helst. Mycket plugg gick till redovisningen vi hade idag. Alla har fått reda på om man är godkänd precis efteråt men inte min grupp. Inhopparen skulle mejla läraren vi egentligen skulle ha då hon e sjuk och hon i sin tur meddelar om vi är godkända. Fy fan att sitta och vänta. Jag är osäker för han klagade en del på mig men hade ändå mycket positivt. Själv tyckte jag det gick bra för jag har aldrig pratat så mycket utan att titta på papper. Men det är ju som sagt han som avgör det. Usch vad jag är nervös för att veta om man fick underkänd. Man vet ju inte heller när man vet om det. Kan ju dröja tills nästa vecka. Och gå i helgen och undra vill man ju inte....

Annars har jag städat köket, mitt rum och igår tvättade jag pappas bil in och utvändigt. Den var skitig med stor S. Laga bilarna kan han men städar dem väl inte så ofta.
På tal om bilar. Om 2 ½ timme ska min bil genomgå en helkroppsundersökning. Den funkar på ABCD men E:t kan ju vara lite värre.
Fri luftväg har den (avgassystemet helt ok)
Bra andning (alla ventiler går som en klocka i motorn)
Ingen blödning (läckande olja)
Bra medvetande (svarar alltid på tilltal när nyckeln vrids om)
Men sen kommer E:t, helkroppsundersökningen. Bältena där bak var inte riktigt bra så pappsen skulle ta från en bil de har på jobbet (som ska skrotas) men de bältena passade inte. Så han fick ta från mammas bil så länge. Tills han hittar några andra som passar förstås...

Imorgon ska jag som sagt till brandstationen. Ska bli skoj att träffa det gamla gänget igen. Var iförsig bara en månad och fyra dagar sen jag var där... :o)

Nähe fylla magen med lite käk. Efter lunch ska vi till brandlabbet en timme och sen bege sig hemåt...

Vänta lite nu... har folk sportlov nu?
Vi då? Vi som pluggar till brandmän är väl sportiga av oss? Om man skulle protestera för sportlov till alla :o)

Jaja... det betyder ju att man är vuxen nu då ju...

Skulle laga mat men det för fortfarande smockat med folk i köket så jag kom på att jag hade en burk med lite lasagne i kylskåpet så jag värmde bara till den så var middagen serverad :o)

Somnade innan idag när jag vilade mig från pluggandet. Fattar inte att jag kunde somna när man hade musike på full volym. Men på kvällarna kan man inte somna när det är full volym i korridoren. Knasigt...

Väntar på att maten ska smälta lite så man inte får håll när jag går rullbandet. Fick det igår även om man väntat i evigheter efter maten.

Jaha... när allt ser så jäkla ljust ut och lätt, ja de kommer man två steg bakåt igen. Det slår aldrig fel!
Jag var så glad häromveckan när jag gick rullbandet i lutning 8. Jag klarade ju testet trodde jag.
Bestämde tid med H på brandstationen på lördag då han ska testa mig. Han hade jouren hemma men skulle komma inom brandstationen för att testa mig. Jag måste ju söka sommarvik innan den 22 feb.
Igår skulle jag ta på mig larmstället och tog reda på hur man ställer in programmet på det nya rullbandet. Innan ställde jag in det själv. Bandet gick upp på lutning 14. Det var inte i grad som jag trodde (ska vara 8 grader) utan procent. Ja givetvis klarade jag ju inte det. Nu har jag några dagar att träna ihjäl mig.
Men det ser mörkt ut. Jag försöker vara positiv men det blir faen inte lätt. Få ner H särskilt till stationen för att sen misslyckas och sen inte kunna söka sommarvik? Oj vad jag kommer vara glad på mig själv då...

En tröst i detta elände är att jag lyfte pappa i brandmannagreppen tre ggr i lördags. Han är 183 cm, 85 kilo. Jag är 162 cm och 69 kilo. Så där är jag nöjd med mig själv. Får pränta in det i skallen för ibland tänker jag för mycket på det jag inte klarar av och glömmer det jag faktiskt klarar av.
Så att skriva det här på bloggen gör att det sätter sig bättre i hjärnan, trögtänkt vettni :o)

Denna veckan blir inte mycket praktik då vi håller på med olycksutredning. Har pluggat hela dagen och varit så flitig så.
Skulle för en stund sen laga mat men det var knögfullt i köket så jag får vänta lite.
Sen ska jag plugga lite till och träna på rullbandet tills jag spyr...kanske inte riktigt. På lördag däremot får de nog ha en ambulans redo att rycka ut då jag slår i näsan i rullbandet när benen slutar att fungera :o)

Dörrforceringen i tisdags var jätteskoj =o) Gäller att ha koll på MK 3 och klass 2 dörrar då man inte bryter på exakt samma ställe. Sen är det olika på ingående och utgående dörrar. Ja det var nyttigt att kunna iaf, får öva lite så det sätter sig i ryggmärgen för man glömmer det fort om man bara gjort det tre ggr.

På onsdagsmorgonen var det dax för min lilla övning som jag bokat och fixat. Fartyget...


...stod i ljusan lågor.


Brasan är tänd och röken hade fyllt hela fartyget så jag drog larmet.


Bråttom i första skedet...


Andra brandbilen ställde sig på andra sidan.


Övningen gick hyfsat. Jag fick tända brasorna lite då och då så de fick släcka lite. Sen gick jag in för att kolla läget på rökdykarna.

På eftermiddagen hade vi föreläsning om skogsbrand.

Idag har vi haft stor insats för hela klassen. Halva klassen var markörer inne i industrin medan resten fick bära ut markörena. Jag började med att vara markör. Jag blev beordrad att sitta vid stålbalkarna. Förstår varför läraren ville jag skulle vara där. Det var trångt...
Jo jag överlevde färden ut och stod och tog lite kort.
Här har en till markör kommit ut.


Lite slang...  Ja Axxa ville ju vara med på ett hörn :o)


Vi är iaf glada att se varandra hon och jag så man kan inte klappa henne för mycket =o>


Innan det var min tur efter lunch fottade jag lite i vagnhallen (eller fordonshallen som de kallar det här nere).


Vilken radio ska man ta? =)


Jag var försterökdykare på vår insats. Det gick bra tills man hittade en person. Jag nådde knappt runt markören utan hade problem att dra ut dem. Senare när jag var rökdykarledare hade de en rem runt markörerna så jag kunde dra ut dem själv sista biten. Bra uppfinning den dära remmen :o)
Sen gjorde jag en tappe när jag skulle ta IR-kameran. Tog den ur lådan precis innan jag skulle gå in, gick in och kom några meter in när jag skulle slå på den. Funkade inte, tryckte förjäves. Läraren kom fram och tryckte en gång på knappen och kollade sen om batteriet var i. Ja ni kunde nog räkna ut att det var det inte. Så nästa gång ska jag inte ta det för givet ;o)

Efter vår insats var dax att rulla slang...


Denna veckan har mycket tid lagts på gymmet. Inte vid vikterna utan på rullbandet. Jag springer och går som om energin aldrig tar slut. Fattar inte vad jag får orken ifrån. Kanske för att det är bra nu med... ja allt.
Eftersom jag hellre tillbringar timmar på rullbandet kommer styrketräningen lite på efterkälken men det ska snart reda upp sig.
Imorgon har vi rökdykning igen. Ingen rast ingen vila ;o)

Grattis till Hanna som kom in på SMO :o)

Igår hade vi rökdykning i industri. Vi var en hel del folk och skulle öva det hära med skyddsgrupp, avlösningsgrupp, en rökdykarledare som skrev vilka som var inne, tiden och hur mycket luft de hade kvar.
Jag fick byta av skyddsgruppen efter ett tag. Det gick rätt bra fast många saker kunde vi gjort bättre. Till exempel välja en bättre plats där vi inte fick all värme på oss.
Mina handskar var lite blöta (ja de hänger i torkrummet för att inte göra om samma misstag att ha de lite blöta innan insats) så det kändes som att händerna kokade. När vi satt och inte gjorde någonting satt jag och viftade med händerna. När rökdykarna hade släckt på ett ställe trodde jag att hela jag skulle koka. Har faktiskt aldrig hänt att jag blivit så varm att jag får fundera på att gå ut innan luften börjar ta slut. Skulle hjälpa till att dra en docka där de hade släckt, kändes som att dockan brann när man tog i den. Funderar även på att byta handskar. Har bränt hål i ett par lager men en är hel. Vattnet går rakt in i fodret...
Hur som helst var det roligt och lärorikt att lära hur man rökdyker med flera rökdykarpar. Det mindre roliga var alla slangar som skulle in. 8 grovslang och 12 smalslang :o) Getingbo efter en insats*höhö*.

På eftermiddagen skulle vi springa coopern och redovisa hur träningen och kosten såg ut på var brandstationen där vi hade LIA. Jag hade redan huvudvärk efter rökdykningen men sprang ändå coopern (3 km). Klarade inte den snabbaste tiden jag sprungit men jag tror att chanserna är stora att slå den när jag är pigg.

Idag hade vi teori med IR-kamera. Kul att man har använt den flera gånger under LIA för då kan man det bättre sen.
Nu på eftermiddagen hade vi brandmannaprofilen. Testa vår maxstyrka. Eftersom jag inte tränat något alls i höstas (pga bröstet) har jag tappat en del. Men inte så mycket som jag trodde på en del.
Handgripen har jag tyvärr försämrat mig från termin 1. Inte bra, får träna på det.
Bänkpressen klarade jag 45 kg, 5 kg sämre än termin 2.
Bänkdrag hade jag 50 kg. Oförändrat sen termin 2. Trodde det skulle gå mycket sämre.
Knäböj med skivstången framför halsen slog jag mitt rekort i termin 2 med tio kg!! Jag har inte gjort ett knäböj sen testerna förra gången. Lärare L undrade om jag tränat det så han blev förvånad när jag sa att jag inte gjort det någon gång. Klarade 60 kg så jag är rätt glad över det.
Finns tusentals som klarar mer men jag är glad över mina resultat =o)

Sen började jag springa på rullbandet i 6,3 km/h. Sprang en timme utan att stanna och vila. Jag är riktigt imponerad. Om det var för att jag tittade på Forrest Gump igår vet jag inte men pigg i benen är jag. Även efter de 60 min var jag pigg och kunde springa längre.
Har bastat här nere varje dag nu. Saknade bastun vid LIAn. Bra att vänja sig vid rökdykning.

Nähe laga mat... sao tradigt

Fick nyss en bild från kompisen där jag sitter på Raston.
Gud vad jag längtar till sommaren!

I torsdags fick övningsgrupperna en varsin bil att klippa i. Jag klippte i lite trösklar och stolpar. Satte sen in spridaren i A-stolpen för att öppna upp så intrumentpanelen kom längre upp.

Försökte bända upp instrumentpanelen först på denna sidan men hade innan klippt i trösklen vilket ledde till att spridaren trasade sönder allt nertill och ovandelen kom ingen vart.

Så jag fick ta andra sidan bilen.

Här var trösklen hel så R klippte ett hål i A-stolpen och jag satte spridaren och tryckte upp intrumentpanelen. Ni ser att att det blev stort utrymme vid pedalerna och A-stolen har åkt framåt en bit. Ett tips om ni ska klippa bilar ;o)

Körde hem på eftermiddagen och stack inom Ekohallen.
På fredagen var jag hos syrran och spelade alfabet och lekte med Thias. På kvällen var jag hos kompisen I och gjorde ingenting.
Lördagen ägnade jag mig att spela Call of Duty 4. Vilket spel!! Så verklighetstroget och jättebra grafik. Man får göra massa och åka flygplan å helikopter. Mycket bättre än CS =o) Synd att min data inte orkar med det spelet. Nästan så man vill uppgradera sin data för den ändamålet.

Igår cyklade jag en långrunda med kompisen I. Efter det red vi en runda med Raston och Pontus. Så härligt att rida igen :o)

Körde ner till Revinge idag för att ha en tiominuterslektion där allt ändå står på cursnet. Gahh! Kunde ju varit hemma en dag till...
Dessutom regnar det här. När jag körde hemifrån så var det så fin soluppgång över havet men när man var i Skåne försvann solen...