Gipsad
Ni kan ju gissa vem som sitter här gipsad?
I torsdags när jag varit ute och cyklat och lagat mat kör jag moppe upp till Ida.
Jag skulle få rida Lowa barbacka som Ida hade med sig hem. Jag red ner till sommarhagen medan Ida gick bredvid. Lowa var pigg, hade inte blivit riden på tre veckor. Så hon busade lite och så men jag fick ju alltid stopp på henne.
Sen på väg ut från hagen skulle jag trava uppför en brant backe så hon skulle bli lite trött. Hon börjar galoppera mot utgången. Jag försöker styra åt andra hållet men hon var nära att galoppera in i stenar hela tiden. Och så drar hon ner huvet i marken och bockar till så att en annan har ju ingen chans att sitta kvar. Flyger av och landar på vänsterfoten i en konstig vinkel. Jag bara hörde och kände hur det knakade.
Låg där och jämrade mig. Har aldrig haft så ont i hela mitt liv. Jag kämpar med att få upp mobilen ur fickan för att ringa min bror som är först på listan. Men när han svarar kan jag inte prata så Ida fick ta över.
Så mamma, pappa och brorsan kommer i ilfart. Vi kör in till akuten i Karlshamn. Trodde aldrig vi skulle komma fram. Hade så ont så jag grät. Trodde det var brötet.
När vi kommer in får vi vänta i väntrummet i 10 minuter kanske. När väl jag kommer till en läkare säger han att det inte finns något röntgen på kvällen så jag får komma tillbaka nästa dag. Han säger att antingen är det en benflisa, spricka eller vrickning.
Jag fick ett bandage och smärtstillande. Fan, jag grät och undrade hur fan jag skulle klara av en natt med den smärtan.
Tur har man ju servis här hemma. De bar ner tältsängen i vardagsrummet. Ligger där till fredagen.
Klockan 10 skulle jag in till röntgen....
Nu börjar jag bli lite dåsig här så jag skriver inte allt i detalj.
Vi får vänta hur många timmar som helst. Klockan 20 i 2 får jag reda på att jag har en spricka i vristen. Klockan blir 4 när jag är hemma med ett gips upp till knäet.
Fan vad ont det gör, tar ju smärtstillande stup i kvarten ;o) Sen kom kompisen Stranne med blommer och Ida med ännu mer blommar och choklad. Tack för att ni är så omtänksamma.
Sen kom Daniel och Jessan och skrev på gipset. Hehe, ja jag är en Klant ;o) Nu vet alla det som tittar på gipset*ler*. Och så gör min bror en smajlis under foten som jag inte kunde se... Bilder lägger jag väl upp här senare.
Nähe får väl hoppa bort till sängen med kryckorna. Börjar bli bra på att gå på kryckor. Men man får lite ont i händerna.
När ska min otur ta slut?
I torsdags när jag varit ute och cyklat och lagat mat kör jag moppe upp till Ida.
Jag skulle få rida Lowa barbacka som Ida hade med sig hem. Jag red ner till sommarhagen medan Ida gick bredvid. Lowa var pigg, hade inte blivit riden på tre veckor. Så hon busade lite och så men jag fick ju alltid stopp på henne.
Sen på väg ut från hagen skulle jag trava uppför en brant backe så hon skulle bli lite trött. Hon börjar galoppera mot utgången. Jag försöker styra åt andra hållet men hon var nära att galoppera in i stenar hela tiden. Och så drar hon ner huvet i marken och bockar till så att en annan har ju ingen chans att sitta kvar. Flyger av och landar på vänsterfoten i en konstig vinkel. Jag bara hörde och kände hur det knakade.
Låg där och jämrade mig. Har aldrig haft så ont i hela mitt liv. Jag kämpar med att få upp mobilen ur fickan för att ringa min bror som är först på listan. Men när han svarar kan jag inte prata så Ida fick ta över.
Så mamma, pappa och brorsan kommer i ilfart. Vi kör in till akuten i Karlshamn. Trodde aldrig vi skulle komma fram. Hade så ont så jag grät. Trodde det var brötet.
När vi kommer in får vi vänta i väntrummet i 10 minuter kanske. När väl jag kommer till en läkare säger han att det inte finns något röntgen på kvällen så jag får komma tillbaka nästa dag. Han säger att antingen är det en benflisa, spricka eller vrickning.
Jag fick ett bandage och smärtstillande. Fan, jag grät och undrade hur fan jag skulle klara av en natt med den smärtan.
Tur har man ju servis här hemma. De bar ner tältsängen i vardagsrummet. Ligger där till fredagen.
Klockan 10 skulle jag in till röntgen....
Nu börjar jag bli lite dåsig här så jag skriver inte allt i detalj.
Vi får vänta hur många timmar som helst. Klockan 20 i 2 får jag reda på att jag har en spricka i vristen. Klockan blir 4 när jag är hemma med ett gips upp till knäet.
Fan vad ont det gör, tar ju smärtstillande stup i kvarten ;o) Sen kom kompisen Stranne med blommer och Ida med ännu mer blommar och choklad. Tack för att ni är så omtänksamma.
Sen kom Daniel och Jessan och skrev på gipset. Hehe, ja jag är en Klant ;o) Nu vet alla det som tittar på gipset*ler*. Och så gör min bror en smajlis under foten som jag inte kunde se... Bilder lägger jag väl upp här senare.
Nähe får väl hoppa bort till sängen med kryckorna. Börjar bli bra på att gå på kryckor. Men man får lite ont i händerna.
När ska min otur ta slut?
Kommentarer:
Trackback