Jippie :)
Sjukskriven
Har haft all tid i världen att uppdatera bloggen men har inte haft något att skriva om.
Firmafesten förra lördagen var jätteskoj, jag har världens bästa kollegor :)
På söndagen när jag skulle köra hem var det jättefin solnedgång så jag stannade bilen tre meter in på en grusväg för att ta lite bilder. När jag skulle backa tillbaka kom jag bara två meter sen tog det stopp. Försökte köra fram igen men det gick inte det heller. Visade sig att jag fastnat med bakdelen i issnön.
Försökte sparka, gräva och gunga lös bilen men inte då. Lyfte ut tre korgar och fyra cementplattor från bagageutrymmet så bakänden skulle lätta men det gick inte det heller. Efter 40 min ger jag upp och ringer pappsen som kom med spade och singel. Sen var jag loss.
Det resulterade att jag hade vääääldigt ont i bröstet och bilderna blev dåliga...
Var sjukskriven ända till torsdagen för då kunde ingen jobba så jag var helt enkelt tvungen. Knaprade Citodon men gjorde ont ändå. Gick till läkaren på fredagen och blev sjukskriven en vecka. Sist jag var hos läkaren gjorde det ont på ett revben, i fredags gjorde det ont på 4-5 st. Han sa att jag hade en ovanligt intensiv Tietzes sjukdom.
Började läsa på internet om andra som har Tietzes sjukdom. Det går över mellan sex mån till ett år! Dessutom var det många som hade det kroniskt och haft det i över tio år. Kändes som en svart ridå gick ner framför mig.
Var visst folk som fått åka ambulans eller blivit inlagda med morfin för de inte klarade av smärtan. Tack och lov att man har rätt hög smärttröskel (vilket inte alltid är bra).
Eventuellt ska jag få kortisonsprutor så läkningen går över fortare*hoppas*. Kände bara hopplösheten komma krypande men har så fina vänner som får mig tänka positivt. Det behövs i dessa tider.
Brandmästaren ringde och undrade om jag ville vara markör i helgen men fick ju avböja i med jag var sjukskriven. Men körde in på kvällen och tittade på melodifestivalen med dom, lite sällskap är inte fel.
Har det så bövelens tråkigt när man måste vila. Är allmänt känt att en tvilling är rastlös av sig :o)
Nähe, lägga sig i soffan och titta på film i hopp om att smärtan ska försvinna :)
Dagens låt
Firmafesten förra lördagen var jätteskoj, jag har världens bästa kollegor :)
På söndagen när jag skulle köra hem var det jättefin solnedgång så jag stannade bilen tre meter in på en grusväg för att ta lite bilder. När jag skulle backa tillbaka kom jag bara två meter sen tog det stopp. Försökte köra fram igen men det gick inte det heller. Visade sig att jag fastnat med bakdelen i issnön.
Försökte sparka, gräva och gunga lös bilen men inte då. Lyfte ut tre korgar och fyra cementplattor från bagageutrymmet så bakänden skulle lätta men det gick inte det heller. Efter 40 min ger jag upp och ringer pappsen som kom med spade och singel. Sen var jag loss.
Det resulterade att jag hade vääääldigt ont i bröstet och bilderna blev dåliga...
Var sjukskriven ända till torsdagen för då kunde ingen jobba så jag var helt enkelt tvungen. Knaprade Citodon men gjorde ont ändå. Gick till läkaren på fredagen och blev sjukskriven en vecka. Sist jag var hos läkaren gjorde det ont på ett revben, i fredags gjorde det ont på 4-5 st. Han sa att jag hade en ovanligt intensiv Tietzes sjukdom.
Började läsa på internet om andra som har Tietzes sjukdom. Det går över mellan sex mån till ett år! Dessutom var det många som hade det kroniskt och haft det i över tio år. Kändes som en svart ridå gick ner framför mig.
Var visst folk som fått åka ambulans eller blivit inlagda med morfin för de inte klarade av smärtan. Tack och lov att man har rätt hög smärttröskel (vilket inte alltid är bra).
Eventuellt ska jag få kortisonsprutor så läkningen går över fortare*hoppas*. Kände bara hopplösheten komma krypande men har så fina vänner som får mig tänka positivt. Det behövs i dessa tider.
Brandmästaren ringde och undrade om jag ville vara markör i helgen men fick ju avböja i med jag var sjukskriven. Men körde in på kvällen och tittade på melodifestivalen med dom, lite sällskap är inte fel.
Har det så bövelens tråkigt när man måste vila. Är allmänt känt att en tvilling är rastlös av sig :o)
Nähe, lägga sig i soffan och titta på film i hopp om att smärtan ska försvinna :)
Dagens låt
Hurts like hell!!
Försökte verkligen hålla igång och komma någorlunda iform till rullbandstestet trots inflammationen mellan revbenet och bröstbenet. Ja nu tänker ni nog att träna med inflammation det är inte bra! Så redan nu kan jag redan försvara mig att läkaren sa att jag kunde träna.
Men i tisdags och onsdags hade jag blodsmak i munnen och helt slut i kroppen (trots jag inte tränat på flera dagar). Inflammationen var värre och jag rådfrågade flera kunniga personer som sa samma sak: Gör inte rullbandstestet!
Min hjärna försökte verkligen hitta rätt utväg. Ska jag "ge upp" och inte göra testet alls eller försöka göra testet och då inte veta vad det blir för konsekvenser.
Trots min envishet och min vilja att bli brandman gjorde jag som de kunniga personerna sa. Så i med jag inte ens försöker göra testet är det helt kört med brandman till sommaren.
Ni som känner mig vet vilken besvikelse det är. Ett stort nederlag. När det inte gör ont i bröstet börjar man fundera om man kanske skulle testa att gå rullbandet ändå, men flera ggr har det huggt till av smärta i bröstet precis när jag börjar tänka i dom banorna.
Jag har trots smärtan jobbat varje dag denna veckan vilken inte har varit så lätt. Igår kväll hade jag så ont att t.o.m jag började fundera om jag skulle till akuten.
Men var bättre när jag vaknade idag. Men efter jag tvättat och fixat lite i lägenheten blev smärtan starkare att jag fick ta Citodon flera gånger under jobbet idag. Men trots det gjorde det ont. Jag är inte den som vill klaga för smärta men då fick jag inse att jag nog måste vila. Haft inflammationen i sex veckor och nu är det mycket värre.
Sjukskrev mig till torsdag. Gäller att hålla sig stilla och vila, vilken jag borde gjort från början men är lätt att vara efterklok...
Imorgon blir det firmafest (och ja, jag ska ta det lugnt, annars binder väl kollegorna fast mig) :o)
Men i tisdags och onsdags hade jag blodsmak i munnen och helt slut i kroppen (trots jag inte tränat på flera dagar). Inflammationen var värre och jag rådfrågade flera kunniga personer som sa samma sak: Gör inte rullbandstestet!
Min hjärna försökte verkligen hitta rätt utväg. Ska jag "ge upp" och inte göra testet alls eller försöka göra testet och då inte veta vad det blir för konsekvenser.
Trots min envishet och min vilja att bli brandman gjorde jag som de kunniga personerna sa. Så i med jag inte ens försöker göra testet är det helt kört med brandman till sommaren.
Ni som känner mig vet vilken besvikelse det är. Ett stort nederlag. När det inte gör ont i bröstet börjar man fundera om man kanske skulle testa att gå rullbandet ändå, men flera ggr har det huggt till av smärta i bröstet precis när jag börjar tänka i dom banorna.
Jag har trots smärtan jobbat varje dag denna veckan vilken inte har varit så lätt. Igår kväll hade jag så ont att t.o.m jag började fundera om jag skulle till akuten.
Men var bättre när jag vaknade idag. Men efter jag tvättat och fixat lite i lägenheten blev smärtan starkare att jag fick ta Citodon flera gånger under jobbet idag. Men trots det gjorde det ont. Jag är inte den som vill klaga för smärta men då fick jag inse att jag nog måste vila. Haft inflammationen i sex veckor och nu är det mycket värre.
Sjukskrev mig till torsdag. Gäller att hålla sig stilla och vila, vilken jag borde gjort från början men är lätt att vara efterklok...
Imorgon blir det firmafest (och ja, jag ska ta det lugnt, annars binder väl kollegorna fast mig) :o)