Gott Nytt År!
Sista dagen detta året, så skööönt! Nåsta år kan bara bli bättre!
Jag har kommit fram till att gå utbildningen :) När jag tog beslutet så kändes det så rätt. Jag blev så glad och längtar till någonting. Var länge sedan man såg fram emot något överhuvudtaget.
Självklart är det några som inte förstår varför jag går en "onödig" utbildning och inte sattsar på heltidsjobb och tjänar massa pengar istället.
Men jag tycker att ingen kunskap och utbildning är onödig. Och jag har den sista tiden insett att man blir inte lyckligare med massa pengar på banken. Självklart underlättar det men just nu så prioriterar jag att bli glad, känna meningen med livet än att samla ihop en massa pengar.
Har sista tiden varit negativ, pessimistisk och jädrigt bitter. Men nu håller jag på att vända till att vara positiv och optimist!
This is my life!
Året har mer eller mindre sprungit förbi mig. Lovade nyss att inte vara så negativ längre men helt ärligt har det här året varit det värsta hittintills.
Hjärnskakning, inflammation i 11 månader, skitsnack, farbror dog, farmor dog, bråk, blindtarmsoperation.
Men självklart har det varit flera ljusa stunder däremellan oxå. Kavalleriet, hästar, systersonen ett år äldre, vänner, kollegor, firmafester, kom in på en drömutbildning och bäst var helt klart USA!!
Har alltid planerat mitt liv och nu det sista året har det varit jobbigt att inte veta vad som händer i framtiden. Bröstet har ju hindrat massa planer. Brandman, jobba på ranch i USA m.m. Kanske det blir så i framtiden. Är ju så mycket man vill göra, helst på en gång. Får lära mig att allt tar sin tid.
2010 summeras med ordet tålamod!!
Önskar ni som orkat med mig och min blogg ett gott nytt år!! :)
Jag har kommit fram till att gå utbildningen :) När jag tog beslutet så kändes det så rätt. Jag blev så glad och längtar till någonting. Var länge sedan man såg fram emot något överhuvudtaget.
Självklart är det några som inte förstår varför jag går en "onödig" utbildning och inte sattsar på heltidsjobb och tjänar massa pengar istället.
Men jag tycker att ingen kunskap och utbildning är onödig. Och jag har den sista tiden insett att man blir inte lyckligare med massa pengar på banken. Självklart underlättar det men just nu så prioriterar jag att bli glad, känna meningen med livet än att samla ihop en massa pengar.
Har sista tiden varit negativ, pessimistisk och jädrigt bitter. Men nu håller jag på att vända till att vara positiv och optimist!
This is my life!
Året har mer eller mindre sprungit förbi mig. Lovade nyss att inte vara så negativ längre men helt ärligt har det här året varit det värsta hittintills.
Hjärnskakning, inflammation i 11 månader, skitsnack, farbror dog, farmor dog, bråk, blindtarmsoperation.
Men självklart har det varit flera ljusa stunder däremellan oxå. Kavalleriet, hästar, systersonen ett år äldre, vänner, kollegor, firmafester, kom in på en drömutbildning och bäst var helt klart USA!!
Har alltid planerat mitt liv och nu det sista året har det varit jobbigt att inte veta vad som händer i framtiden. Bröstet har ju hindrat massa planer. Brandman, jobba på ranch i USA m.m. Kanske det blir så i framtiden. Är ju så mycket man vill göra, helst på en gång. Får lära mig att allt tar sin tid.
2010 summeras med ordet tålamod!!
Önskar ni som orkat med mig och min blogg ett gott nytt år!! :)
Live, Laugh, Love
Dagens låt: Clay Walker - Live, Laugh, Love
I'm gonna live laugh and love just for today
Gonna take all the trouble tomorrow might bring and put it away
Gonna drink every drop of happiness till they cover me up
I'm gonna live
Gonna laugh
Gonna love
Vilken väg ska jag ta?
Bröstet är mycket bättre, kan köra bil utan att det gör ont. Red igår och Nisse var jättepigg så jag fick bara lite ont. Men det gick bra. Känns härligt att vara uppe på hästryggen igen. Där får man lite glädje i livet.
Har sökt en hästutbildning på komvux på 32 v med start i slutet av Januari. Min kommun godkände att betala, sen väntade jag på antagningsbesked då det är mååånga som söker den då det är andra gången den startar.
Jag kom in!!
Men tusen tankar har farit runt i huvet. Bröstet... Det är mycket teori men även massa praktiska moment. Dock kommer nog inte vara monotont så mycket, det är ju då jag får ont. Men kommer bröstet bli värre? Eller bättre då jag gör massa olika rörelser och inte samma som på jobbet hela tiden.
Det finns två "läger" bland mina vänner. Några säger att jag ska tacka nej för bröstets skull. Andra säger ja för att dom vet att jag behöver den här utbildningen. För att utvecklas, finna glädje och få tillbaka livslusten igen.
Tackar jag nej vet jag att jag kommer bli så oerhört ledsen. Jag kan inte fortsätta så som jag har det nu.
Tackar jag ja finns det risk att jag någon gång kanske måste ge upp för bröstet. Risken är att jag biter ihop och förvärrar bröstet. Avbryter jag kursen kommer jag bli ännu mer besviken då jag aldrig brukar ge upp.
Ekonomiskt sett är det ju självklart bättre att jobba. Men å andra sidan har jag den sista tiden insett att pengar och materiella ting är inte allt. Psykiskt och fysiskt välbefinnande måste gå före.
Ska man följa hjärtat eller hjärnan?
Har sökt en hästutbildning på komvux på 32 v med start i slutet av Januari. Min kommun godkände att betala, sen väntade jag på antagningsbesked då det är mååånga som söker den då det är andra gången den startar.
Jag kom in!!
Men tusen tankar har farit runt i huvet. Bröstet... Det är mycket teori men även massa praktiska moment. Dock kommer nog inte vara monotont så mycket, det är ju då jag får ont. Men kommer bröstet bli värre? Eller bättre då jag gör massa olika rörelser och inte samma som på jobbet hela tiden.
Det finns två "läger" bland mina vänner. Några säger att jag ska tacka nej för bröstets skull. Andra säger ja för att dom vet att jag behöver den här utbildningen. För att utvecklas, finna glädje och få tillbaka livslusten igen.
Tackar jag nej vet jag att jag kommer bli så oerhört ledsen. Jag kan inte fortsätta så som jag har det nu.
Tackar jag ja finns det risk att jag någon gång kanske måste ge upp för bröstet. Risken är att jag biter ihop och förvärrar bröstet. Avbryter jag kursen kommer jag bli ännu mer besviken då jag aldrig brukar ge upp.
Ekonomiskt sett är det ju självklart bättre att jobba. Men å andra sidan har jag den sista tiden insett att pengar och materiella ting är inte allt. Psykiskt och fysiskt välbefinnande måste gå före.
Ska man följa hjärtat eller hjärnan?
Stampar på samma ställe
Såren har läkt efter blindtarmsinflammationen och magen är stort sett som vanlig igen.
Inflammationen sitter fortfarande i. Har dock inte lika ont som innan då jag inte gör så mycket. Men det påminner sig så fort man gör en rörelse en gång för mycket. Är så frustrerande.
Känns som att livet har stannat av då man inte kan göra det man vill.
Red i lördags för första gången på 14 veckor. Red barbacka på den vita nordsvensken i mörkret. Var helt underbart! I pannlampans sken gnistrade små snöflingor medan man följde rådjursspåren i skogen. Granarna hängde tungt av snön medan man hörde snön som knarrade när hästen pulsade i snön. Såg långt där framme ett rådjur hoppa tyst över grusvägen.
Den ridturen behövde jag, inte för bröstet utan för själen.
På onsdag kommer jag få svaren från magnetröntgen. Jag vet fortfarande hur det blir i framtiden. Är det kronisk eller hur länge till måste jag stå ut med detta?
Det är det jobbigaste av allt jag råkat ut för. Kommer jag någonsin kunna träna, rida eller köra bil utan att få ont?
Hur får man ur all frusteration ur kroppen utan fysisk aktivitet? Man kanske skulle köra långt ut i skogen och bara skrika som Ronja Rövadotter.
Dagens låt: Keith Urban - I Told You So
Inflammationen sitter fortfarande i. Har dock inte lika ont som innan då jag inte gör så mycket. Men det påminner sig så fort man gör en rörelse en gång för mycket. Är så frustrerande.
Känns som att livet har stannat av då man inte kan göra det man vill.
Red i lördags för första gången på 14 veckor. Red barbacka på den vita nordsvensken i mörkret. Var helt underbart! I pannlampans sken gnistrade små snöflingor medan man följde rådjursspåren i skogen. Granarna hängde tungt av snön medan man hörde snön som knarrade när hästen pulsade i snön. Såg långt där framme ett rådjur hoppa tyst över grusvägen.
Den ridturen behövde jag, inte för bröstet utan för själen.
På onsdag kommer jag få svaren från magnetröntgen. Jag vet fortfarande hur det blir i framtiden. Är det kronisk eller hur länge till måste jag stå ut med detta?
Det är det jobbigaste av allt jag råkat ut för. Kommer jag någonsin kunna träna, rida eller köra bil utan att få ont?
Hur får man ur all frusteration ur kroppen utan fysisk aktivitet? Man kanske skulle köra långt ut i skogen och bara skrika som Ronja Rövadotter.
Dagens låt: Keith Urban - I Told You So