Min älskling
Här har vi min lilla bil som troget tar mig överallt, även långt hemifrån (Lund då). Som tröstar mig och får mig på bättre humör när jag är ledsen, alltså när jag lyssnar på musik och vet att det är min alldeles egna bil.
Jag, pappa och min bror (mest jag) lade ner mycket tid i sensommaren. På insidan då. Allt togs bort. Säten, lister, allt. Jag tvättade och putsade alla detaljer. Innetaket byttes ut vilket var ett j*vla jobb. Sättesöverdrag kom på. CD-spelare köptes och sattes in. Trådar drogs och högtalare på alla dörrar kom på plats. Även diskanter sattes genom listen vid huvet. Extralysen fixade jag med. Sydde på samma tyg som taket på nackstöden. Även på sidopanelerna. Tonade bakrutan och de små rutorna längs bak. Klistermärken på bakrutan (After no fear is oh shit) och framrutan (Real Women Drive Firetrucks). Det blev många timmar.
Jag vill ju ta utsidan till sommaren men mamma sa att jag inte skulle lägga så mycket pengar på den...
Och nu så får vi se om den orkar med en besiktning till. Då går jag döden till mötes med den. Min trogna springare...
Kommentarer:
Trackback