Nervöser...

Fatta att jag är nervös nu? Som om det vore mig dom skulle besiktia. Darrar ju som ett asplöv.
Usch...
Men vi ska klara detta tillsammans, han och jag... Min resekamrat, min skyddsängel.

 Ludde är säkert oxå med och stöttar mig. Han kanske sitter och tittar på mig.. Men det är väl snarare en önsketanke än logiskt möjligt...

Om exakt 44 min kör vi in genom porten (dödens port?*iii*).

Gud bless me som de brukar säga....


Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits