Red en bamsing

I onsdags var jag ute och red på en nordsvensk som Ida rider på.
Jag red barbacka och för säkerhetsskull ledde Ida Raston på ett grimskaft. Eftersom jag bara ridit en gång efter olyckan och att det var en stor och muskulös häst så spänner man sig automatiskt som hästen känner...Lite grövre en fjordingar iaf ;o)

Hursomhelst gick det bra. Vilken härlig trav :o) Han är en körhäst..

Red igår igen, fast denna gången med sadel. Ida red oxå. Men vi gick ute på ett kalhygge, lite vilsna. Tack och lov kom vi fram till ett hus där vi kunde fråga efter vägen. Han följde oss en bra bit och öppnade grindar, snäll karl.
Jag drömmer inte mer om att rida iaf. Vilken stor mule att pussa på. Han har så lång man och pannlugg. Så fin lille Raston. Tack Ida för att jag får hänga med. Jag överlever inte utan hästar.

Idag var brorsan och jag på Ö&B och köpte lite godis till LANet imon hos Stranne.

Haha, M på jobbet verkar rätt glae i mig. Ta det rätt, han är ju för gammal för mig, han lägger alltid armen om mig och ska vara så nära att man nästan känner andedräkten. Men jag tar inte så illa upp. Han är så hemskt goe ju.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits