Brandkvinnan

Det är aldrig kul när ens föräldrar bråkar, eller pratar illa om den andra för en när personen inte är där...
Jag vet inte hur mycket jag ska ta.

Det är mistna lite bättre med herrskapet så mamma är lite gladare. Men vi går fortfarande på nålar...

Nu har jag hämtat ved, pantat över 120 burkar, varit och lämnat mammas bok på biblan och sopat in singeln från vägen..

Nu ska jag dammsuga, baka saras kokosrutor, laga mat, få eld i spisen...
Ikväll ska jag springa, vaxa benen, bada och packa för morgondagen...
Då e det brandstationen som gäller ;o) Har inte varit där på en månad.

Sen på kvällen ska jag på födelsedagsfest i Eringsboda. Har inte så mycket ork men jag har ju sagt ja för länge sen. Dessutom kanske man kan tänka på annat och få i sig lite alkohol och ha kul (förhoppningsvis).
På lördag ska vi på middag hos farmor.

Åå... om man bara kunde ge mamma mina krafter. Jag är rädd att hon snart kollapsar. Hon är aldrig hungrig, gör ont när hon väl äter och väger snart 52 kg. Det är 11-12 kilo mindre än mig...

Sen har jag detta jädra arbete i skolan som jag borde börja med...

Fan, fick värsta gråtattacken nu. Bara sådär...
Jag pallar snart inte mer...
Men jag måste ju. Min bror mår dåligt han oxå.
Nu har jag bara klappar till mamma och pappa.
Svaret om pojken har den sjukdomen får vi efter nyår. Fan vilken väntan.
Om man bara hade en famn att krypa upp i...
Om mamma bara hade varit frisk...
Om Jessan fortfarande varit gravid...
Om mamma och pappa var bästa vänner...
Då hade livet varit underbart.