Spyr snart
Bloggafan. Ville inte funka igår...
Jaha vad har hänt sen sist?
Bastade igår för att skrämma iväg viruset eller vad det e. Det e lite bättre idag men snacka om att jag blir andfått för att gå hundra meter.
Hoppas det går över till helgen. Pappa och jag ska ut och springa har jag bestämt. Saknar mamma och pappa tycker jag.
Mamma var sjukskriven igår. Hon trodde att hon hade maginfluensa men det verkade bli bättre sen.
Hon ska ju få en tid till käkkirurgen. Hon kan ju knappt gapa. Antagligen är det för hennes atros som det är förslitningar där med. Stackars mamma. Hon har mer sjuk än frisk snart känns det som.
Dessutom är hon ju så mager, 53 kg. Jobbet gör det inte bättre. Å om man bara kunde slå vissa av hennes arbetskamrater på käften. Hur kan man gå ifrån jobbet och göra massa ärenden som man ska göra på fritiden och ändå få fullt betalt för den tiden? Och när man upprepar det gång på gång. Chefen blundar.
De gör att de få som sköter sig och är noga på att det ska vara städat och se snygg ut i butiken får jobba hårdare och städa upp efter de andra. Chefen blundar...
Alltså hade jag kunnat hade jag bytt plats med mamma och jobbat åt henne när jag är ledig. Hon är så trött på detta jobbet nu.
Det är ett år sedan hon blev riktigt sjuk med sin MS.
Nog om lilla mamma.
Hur mår jag då?
Hur kan man förklara? Tom, icke lycklig, inget flyt just nu, mycket att tänka på, orolig för andra i familjen, trött på andra som bara utnyttjar en för att man är snäll, saknar Ludde, saknar en pojkvän (varför skaffar jag inte en då? Jo för att jag tycker jag har fullt upp i mitt liv just nu, men det e väl bara en ursäkt) och skoltrött.
Det sista kan vara för att vi fick IG på brandlabben, risk 2 och jag misslyckades på vattenprovet och nu på brandprovet. Man skulle ha 26 av 33. Jag fick 25. Så jädra pissigt.
Har Gud en mening med det eller? Att man ska verkligen prövas på att man förtjänar livet detta året eller?
Att man ska bli stark som man bara kan bli innan man fyllt 20?
Ni tror säkert att jag e mesig, men tänk på att jag skriver inte allt här i bloggen. Mycket går inte skriva. Mycket ingen får veta eller vet. Något som jag fortfarande mår dåligt av sen i somras. Sen jag var 15...
Men det får gå. Det har gjort det hittils. Har man inte vågat gå till kurator när man kunde så får man ju skylla sig själv lite där.
Tror knappast att det är många som har läst igenom detta inlägg till hit. Om ni har gjort det, ta det inte så allvarligt. Jag klarar mig. Jag är stark. Trots att man ibland inte tycker det. Hur många klarar att lyfta 30 kg 16 ggr i bänkpress? Det blir 480 kg på raken*haha*. Anledningen till detta till synes deprimerande blogg är för att jag e sjuk, får inte sova om kvällarna, nätter och monarna tack vare omogna killar och mardrömmar. Är så trött så jag spyr snart.
Har håltimme till halv 1. Sen en tråkig lektion om Lagen om Skydd Mot Olyckor. Sen hem.
Komma ifrån allt här nere ett tag. Hämta nya krafter hos familjen som betyder allt för mig.
Hoppas ni är piggare i höst(?)mörkret.
Jaha vad har hänt sen sist?
Bastade igår för att skrämma iväg viruset eller vad det e. Det e lite bättre idag men snacka om att jag blir andfått för att gå hundra meter.
Hoppas det går över till helgen. Pappa och jag ska ut och springa har jag bestämt. Saknar mamma och pappa tycker jag.
Mamma var sjukskriven igår. Hon trodde att hon hade maginfluensa men det verkade bli bättre sen.
Hon ska ju få en tid till käkkirurgen. Hon kan ju knappt gapa. Antagligen är det för hennes atros som det är förslitningar där med. Stackars mamma. Hon har mer sjuk än frisk snart känns det som.
Dessutom är hon ju så mager, 53 kg. Jobbet gör det inte bättre. Å om man bara kunde slå vissa av hennes arbetskamrater på käften. Hur kan man gå ifrån jobbet och göra massa ärenden som man ska göra på fritiden och ändå få fullt betalt för den tiden? Och när man upprepar det gång på gång. Chefen blundar.
De gör att de få som sköter sig och är noga på att det ska vara städat och se snygg ut i butiken får jobba hårdare och städa upp efter de andra. Chefen blundar...
Alltså hade jag kunnat hade jag bytt plats med mamma och jobbat åt henne när jag är ledig. Hon är så trött på detta jobbet nu.
Det är ett år sedan hon blev riktigt sjuk med sin MS.
Nog om lilla mamma.
Hur mår jag då?
Hur kan man förklara? Tom, icke lycklig, inget flyt just nu, mycket att tänka på, orolig för andra i familjen, trött på andra som bara utnyttjar en för att man är snäll, saknar Ludde, saknar en pojkvän (varför skaffar jag inte en då? Jo för att jag tycker jag har fullt upp i mitt liv just nu, men det e väl bara en ursäkt) och skoltrött.
Det sista kan vara för att vi fick IG på brandlabben, risk 2 och jag misslyckades på vattenprovet och nu på brandprovet. Man skulle ha 26 av 33. Jag fick 25. Så jädra pissigt.
Har Gud en mening med det eller? Att man ska verkligen prövas på att man förtjänar livet detta året eller?
Att man ska bli stark som man bara kan bli innan man fyllt 20?
Ni tror säkert att jag e mesig, men tänk på att jag skriver inte allt här i bloggen. Mycket går inte skriva. Mycket ingen får veta eller vet. Något som jag fortfarande mår dåligt av sen i somras. Sen jag var 15...
Men det får gå. Det har gjort det hittils. Har man inte vågat gå till kurator när man kunde så får man ju skylla sig själv lite där.
Tror knappast att det är många som har läst igenom detta inlägg till hit. Om ni har gjort det, ta det inte så allvarligt. Jag klarar mig. Jag är stark. Trots att man ibland inte tycker det. Hur många klarar att lyfta 30 kg 16 ggr i bänkpress? Det blir 480 kg på raken*haha*. Anledningen till detta till synes deprimerande blogg är för att jag e sjuk, får inte sova om kvällarna, nätter och monarna tack vare omogna killar och mardrömmar. Är så trött så jag spyr snart.
Har håltimme till halv 1. Sen en tråkig lektion om Lagen om Skydd Mot Olyckor. Sen hem.
Komma ifrån allt här nere ett tag. Hämta nya krafter hos familjen som betyder allt för mig.
Hoppas ni är piggare i höst(?)mörkret.
Kommentarer:
Trackback