Because of you I cry in the middle of the night
Jaha, då har man lite att skriva. Både roliga och tråkiga.
Har ju varit i Lund nu denna veckan. Var hur kul som helst. Fick vara brandmästare på 5 trafikolyckor, men jag kunde ju inte leda en grupp på 8 smoare*s*. Lärde mig mycket iaf. Fick se skärsläckaren i action. Dimspiken fick jag se hur den fungarade. Sen lite strålrörsteknik.
Fast jag fick problem med bihålorna och är förkyld bara för att det var så kallt och blåsigt där nere på det stora övningsfältet. Tack för att jag fick bo hos dig =)
Är massa saker jag borde berätta men jag har liksom inte lust. Pratade med mamma i måndags när jag var där nere. Hon hade ju varit på sjukhuset för att få reda på provsvaren. Hon sa att allt var bra. Då visste jag inte att allt inte alls var bra där hemma, men jag trodde på henne.
När jag kom hem igår så satt jag i soffan när hon sa att hon ljög i telefonen, hon ville inte säga nåt när jag var där nere, ville väl inte förstöra min roliga vecka. Hon sa att proverna inte alls var så bra. Tusen tankar far runt i huvudet, jag biter ihop och väntar vad hon ska säga. På röntgen hade de sett svart prickar i huvudet, ärr efter inflammationer i nervtrådar. MS är diagnosen.
Multipel skleros - "Om man har MS kommer vita blodkroppar in i centrala nervsystemet och det uppstår en inflammation som bryter ner myelinet kring nervtrådarna. Ibland skadas även själva nervtråden. Då kan nervimpulserna inte ledas på rätt sätt, och man får olika symtom beroende på vilka nervtrådar som drabbas av inflammationen. Är det till exempel nervtrådar till muskler i ett ben som inflammeras får man svaghet i benet, och är det nervtrådar från känselorgan i benet som drabbas får man domningar."
Men en så länge är de inte 100 % säkra, det tar lång tid att fastställa det, men i journalen står det MS.
Det positiva i allt detta är att det är en lindrig form av MS.
Och jag som hade gråtit av lättnad när mamma ringde efter det akuta röntgenundersökningen förra tisdagen. Då hade de sagt att allt såg bra ut på första röntgen. Man ska inte ropa hej...
Och sen efter detta får jag ytterligare tråkiga nyheter. Vår hund är 13 ½ år. I måndags när han satt ner hade han helt plötsligt ramlat på sidan och upp på rygg och kissat ner sig. Och nån gång hade han vinglat från sida till sida och kissat under tiden han gått. Varför måste allt komma på en gång?
Hur ska man kunna trösta andra när man behöver tröst själv? Längtar till brandstationen, där kan jag glömma allt för en stund.
Varför var jag inte här när mamma behövde tröst? Hela familjen var väl helt förstörda. Och sen ringer man hem och berättar att jag har så kul där nere, inget ont anade.
Men jag förstår mamma, hade hon sagt något så hade jag kört hem redan på måndagen, även om jag inte skulle komma hem förrens sent. Och köra 15 mil i mörker och dimma när man precis börjar bli sjuk är kanske inte bästa valet. Men jag hade gjort det för mammas skull.
Tänker på dig mamma!
Har ju varit i Lund nu denna veckan. Var hur kul som helst. Fick vara brandmästare på 5 trafikolyckor, men jag kunde ju inte leda en grupp på 8 smoare*s*. Lärde mig mycket iaf. Fick se skärsläckaren i action. Dimspiken fick jag se hur den fungarade. Sen lite strålrörsteknik.
Fast jag fick problem med bihålorna och är förkyld bara för att det var så kallt och blåsigt där nere på det stora övningsfältet. Tack för att jag fick bo hos dig =)
Är massa saker jag borde berätta men jag har liksom inte lust. Pratade med mamma i måndags när jag var där nere. Hon hade ju varit på sjukhuset för att få reda på provsvaren. Hon sa att allt var bra. Då visste jag inte att allt inte alls var bra där hemma, men jag trodde på henne.
När jag kom hem igår så satt jag i soffan när hon sa att hon ljög i telefonen, hon ville inte säga nåt när jag var där nere, ville väl inte förstöra min roliga vecka. Hon sa att proverna inte alls var så bra. Tusen tankar far runt i huvudet, jag biter ihop och väntar vad hon ska säga. På röntgen hade de sett svart prickar i huvudet, ärr efter inflammationer i nervtrådar. MS är diagnosen.
Multipel skleros - "Om man har MS kommer vita blodkroppar in i centrala nervsystemet och det uppstår en inflammation som bryter ner myelinet kring nervtrådarna. Ibland skadas även själva nervtråden. Då kan nervimpulserna inte ledas på rätt sätt, och man får olika symtom beroende på vilka nervtrådar som drabbas av inflammationen. Är det till exempel nervtrådar till muskler i ett ben som inflammeras får man svaghet i benet, och är det nervtrådar från känselorgan i benet som drabbas får man domningar."
Men en så länge är de inte 100 % säkra, det tar lång tid att fastställa det, men i journalen står det MS.
Det positiva i allt detta är att det är en lindrig form av MS.
Och jag som hade gråtit av lättnad när mamma ringde efter det akuta röntgenundersökningen förra tisdagen. Då hade de sagt att allt såg bra ut på första röntgen. Man ska inte ropa hej...
Och sen efter detta får jag ytterligare tråkiga nyheter. Vår hund är 13 ½ år. I måndags när han satt ner hade han helt plötsligt ramlat på sidan och upp på rygg och kissat ner sig. Och nån gång hade han vinglat från sida till sida och kissat under tiden han gått. Varför måste allt komma på en gång?
Hur ska man kunna trösta andra när man behöver tröst själv? Längtar till brandstationen, där kan jag glömma allt för en stund.
Varför var jag inte här när mamma behövde tröst? Hela familjen var väl helt förstörda. Och sen ringer man hem och berättar att jag har så kul där nere, inget ont anade.
Men jag förstår mamma, hade hon sagt något så hade jag kört hem redan på måndagen, även om jag inte skulle komma hem förrens sent. Och köra 15 mil i mörker och dimma när man precis börjar bli sjuk är kanske inte bästa valet. Men jag hade gjort det för mammas skull.
Tänker på dig mamma!
Kommentarer:
Trackback