Dö inte nu!

Vi hade ju LAN hemma i fredags. Fast jag bara med till halv ett sen sov jag till halv 10.
Annars har jag tagit det lugnt och pusslat i helgen med Ida. Tack för att du finns och stöttar mig, du är guld värd.

Sen i söndagsmorse vaknar man av att Ludde(hunden) ylar förtvivlat. Lät som om någon höll på att slå ihjäl han. När jag vaknade och insåg att det var Ludde skrek jag Ludde! rätt ut och slet upp dörren och sprang ner. I trappen slutar han skrika, trodde han höll på att dö. När jag kom fram så var mamma redan framme. Då hade han kissat ner sig igen. Han såg livrädd ut den stackarn. Undra vad det är för nåt. Måste han klara detta. Han är ju 13 ½ men kan han inte njuta av en sista sommar? Mamma behöver han nog också nu efter hennes diagnos.

Man sover inte så gott om nätterna. Och förkyldningen vill inte ge sig. Men men.... Ska nog iväg och köpa en ros till mamma. Så hon vet att jag tänker på henne.

Kram på er alla i min närhet

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits