Hoppet....

Hoppet är ju det sista man har kvar. Vad gör man om hoppet börjar tryta? Hur finner man styrka i all bedrövelse? Den som kommer på det kommer vinna nobelpriset...
Ludde blir allt sämre av medicinen. Han är inte den samma gamla glada hunden längre. Och jag är rädd att den hunden inte kommer tillbaka. Det ser inte bra ut, inte alls...
Man har alltid vetat att nån gång kommer det ske, men varför nu? Jag bävar att han dör ensam. Men jag tror han skriker isåfall, alla kom ju sist när han skrek. Fan, jag vet inte hur många gånger jag har skrivit eller pratat om honom endå finns det tårar kvar.


Idag har det hänt lite kul iaf. Brandstationen blev besökt idag av mig och min trogna volvo (fast det var nära att jag inte kom ut från garageuppfarten).
Inga larm idag, inte ens en åktur i brandbilen. Och eftersom det var lördag bestod halva tiden av tv-tittande. Kunde ju inte vara med på aerobicen(okej jag vet inte hur det stavas) eller innebandyn. Men det hade varit en syn när karlar försöker koordinera till massa rörelser*feteflin*.
De var lika goa och snälla som vanligt. Eller ja, lite tet var det alltid. Har jämt att göra att hugga tillbaka*s*.
Körde hem lite tidigare än vanligt, stack vid kvart i sex. Skulle köra brandmästaren till nån fest, skulle ju endå åt det hållet...

Det var skönt att komma ifrån allt här hemma. Det är som ett stort mörkt moln ligger över huset...
Sov oroligt inatt med. Drömde att jag var nära att köra i diket. Lovade när man skulle ut i snöyret tidigt på morgonen.

Sen när jag kom hem kom Ida. Tack för att du ställer upp. Hade inte orkat utan dig, det ska du veta. 

Ska till brandstationen på måndag igen, nu är det ju sportlov =)

Dagens låt: Juanes - La Camisa Negra

Spanska är det härligaste språket som finns...

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits