Brandkvinnan

Min bror sköt Ludde på bogen men skottet gjorde bara så att han gnydde, sen sköt han honom i huvet. Jag grät i floder. Fy fan vilken dröm. Drömde den hemska drömmen precis innan klockan ringde halv fem då jag skulle ut och kissa Ludde.
Ja lilla Ludde, nu har vi gjort vad vi kunnat. Du får medicin mot hjärtat och mot epilepsi, och så vätskedrivande medicin för epilepsimedicinen. Du har svårt att andas. Du har bara viftat på svansen två ggr sen du blev sjuk. Är det rätt att hålla dig vid liv för våran skull? Nej tyvärr Ludde, vi kan inte hålla på så här, det måste du förstå. Vi hade gärna låtit dig leva en sommar till, men naturens gång kan vi inte ändra på. Men du kommer slippa den jobbiga hostan, du slipper bli väckt om natten när du är så trött och vill sova. Det blir bättre på andra sidan.
Vi tröstar hos med att du gav oss många härliga stunder, många goda minnen. Jag har inga minnen där du inte fanns hos oss. Jag var bara fem år när mamma kom hem med dig.
Dessa sista dagarna ska vi göra vårt bästa för att du ska leva så bra som möjligt, grisöron ska du få i massor.
Vi får se vilken dag det blir, vi får se....