Brandkvinnan

Var ska jag börja?
Eller hur mycket  orkar ni läsa?

Spexet i torsdags:
Rätt så kul men kanske inte så kul som jag hade trott. Vi gick runt med grenar och föreställde greenpeace på torget...

Studenten:
Schemat var späckat hela dagen.
Upp klockan 6 och göra sig iordning.
Champangefrukost halv 8 hos en klasskompis.
Fotografering klockan halv 10 i skolan.
Få betyg av mentorerna klockan 20 i elva. Sen lunch. Marsch till torget klockan 20 över 12.
In i kyrkan och ut på uppställning för klockan 2 var det utspring nerför munktrappan. Vilken känsla att stå där upp och titta ner på allt folk som stod med foto på alla när de var små. Jag försökte se mig själv men det var omöjligt. Det var då jag grät för första gången den dagen. Av lycka alltså.
När jag väl gått ner och NV sjöng studentsången försökte jag gå och leta upp familjen. Tog ett tag. Fick massa blommor och nallebjörnar runt halsen av mamma, pappa, syrran, brorsan, Ida och Stranne ;o) Fast konstigt nog grät jag inte när mamma blev lite tårögd. Men lycklig var jag. Vilken känsla asså.

Sen var det dax att gå till den magnifika lastbilen familjen hade pyntat (då grät jag lite för andra gången). Tack alla ;o) Tack till syrran som körde :o)
Två varv runt staden. Vi hade snyggast och störst lastbil. Klasskompisarna var impade och glada över ekipaget. Jag höll ett tacktal till familjen och syrran för att de fixade lastbilen så fin m.m. Klassen applåderade och jublade. Tråkigt nog hörde ju ingen i familjen det. Var sånt stoj överallt.

Klasskompisar som inte fixad åk, inte ens brytt sig kom och ville åka lastbilen. En förälder tyckte att vi skulle ha fixat ett ekipage till så att alla skulle få plats. Fatta vad arg jag blev när jag hörde detta senare. Hade god lust att ringa till föräldrarna....*ggrrr*. Men resten av klassen som fick åka med (han till de gnälliga föräldrarna fick åka till sist. Men ingen fick hoppa upp innan de betalade, även om någon försökte... Vi var stenhårda med det...

När jag kom hem (åkte lastbilen hem *höhö*) så stod det några blommor från blomsterbud vid dörren. Gissa vilka som hade skickat??
 Gäng 3 på brandstationen stod det på lappen. Fan vad jag blev glad. Dom är så himla goa. Ringde när jag varit hemma nån kvart för att tacka dom =)
Sen käkade vi smörgåstårta och tårta och det var så fint pyntat överallt och massa paket fick jag oxå. Tack åter igen.
Undertiden kom Daniel oxå...=o)

När jag gick och lade mig sjöng jag alla sånger i huvet*ler*. Blev inget festade för mig, jag var trött, hade ont i foten, festen skulle vara på ett litet ställe och jag skulle upp klockan halv 7 på idag.
Dagen på brandstationen kommer snart i nytt inlägg.
Fan vad kul jag hade idag...