Tomt

Fan vad tomt det är. När jag gick ner imorse tyckte jag att han snarkade. Jag kan inte förstå att han kommer aldrig snarka mer.
Orkar bara inte gå till skolan idag. Trodde det skulle bli bättre idag men det är nu man ska börja återgå till ett mormalt liv och då påminns man om honom hela tiden.
Mamma och jag stack om till börjes för att skingra tankarna, vi försökte iaf. Vi såg ju hemska ut, ögonen är ju så svullna... Vi höll i gråten tills vi körde hem. När vi öppnade dörren var det ingen som låg och väntade, ingen som rotade i kassarna och tiggde grisöron. Jag visste att det skulle bli jobbigt, men inte så här, jag saknar honom så. Vill bara pussa honom mellan hans ögon, pussa på hans mjuka öron.

Det känns som om mitt hjärta snart brister.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits