Fan
Jaha, då åkte min pärla iväg i hästtransport igår. Kommer aldrig få se den mer eftersom den är nere i Sölvesborg nu med en ny husse. Vi fick 5500 kr för den. Det är 2500 spänn mer än vad min bil kostade...
Jag tyckte det var så hemsk. Visst vi har haft den i 7 ½ nu (jag de sista 4 åren). Hade jag bara kunnat ta en sista åktur så hade jag inte varit så ledsen. Men nu kunde jag ju inte köra den med gipset. Och det var ju så bråttom nu att bli av med den, även om den stått sen jag fick körkort.
Om man bara hade fått en sista runda i skogen på en mysig stig i bara t-shirt.
Hoppas din nya husse tar hand om dig.
Imon åker mitt gips av*jippie*.
Usch jag har jämnt att göra med att hålla mig från brunnens avgrund. Bara tre veckor på kryckor nu. Halva tiden har gått. Och jag är så psykiskt och fysiskt trött så jag bara vill lägga mig ner och sova till jag kan gå igen.
Jag kan aldrig gå nånstans för att vara lite ensam. Jag brukar alltid köra bil en runda eller ut och springa tills man inte orkar gråta mer. Men det kan jag inte nu..
Jag blir så trött på att alla andra som säger de har cyklat och ridit å gud vet allt.
När jag stryketränade armarna i måndags tittade jag avundsjukt på de som kunde springa på rullbanden. Om ni bara visste vad jag lider. Jag ska lova mig själv att aldrig mer bli gipsad. ALDRIG!!
Om jag bara hade haft Ludde vid min sida, han kunde alltid trösta när man lade armarna runt hans hals.
När jag var liten och tittade på Lejonkungen när Mofasa sa att de stora kungar tittade ner på en från stjärnorna så ville jag hoppas att farfar oxå gjorde det. När jag brukade gå ut med Ludde på vinterkvällarna ensam i mörkret så tittade jag alltid upp på stjärnorna och hoppades farfar, morfar och mormor tittade ner på mig och skyddade mig mot mörkret.
Nu hoppas jag att Ludde är där uppe och tittar ner på oss. Kan du inte komma ner en stund så jag får pussa dina mjuka öron?
Vem fan uppfann tårar? De är så värdelösa. Skit oxå, jag är så jädra känslig nu för tiden.
Dagens låt: Westlife - Angels wings
Jag tyckte det var så hemsk. Visst vi har haft den i 7 ½ nu (jag de sista 4 åren). Hade jag bara kunnat ta en sista åktur så hade jag inte varit så ledsen. Men nu kunde jag ju inte köra den med gipset. Och det var ju så bråttom nu att bli av med den, även om den stått sen jag fick körkort.
Om man bara hade fått en sista runda i skogen på en mysig stig i bara t-shirt.
Hoppas din nya husse tar hand om dig.
Imon åker mitt gips av*jippie*.
Usch jag har jämnt att göra med att hålla mig från brunnens avgrund. Bara tre veckor på kryckor nu. Halva tiden har gått. Och jag är så psykiskt och fysiskt trött så jag bara vill lägga mig ner och sova till jag kan gå igen.
Jag kan aldrig gå nånstans för att vara lite ensam. Jag brukar alltid köra bil en runda eller ut och springa tills man inte orkar gråta mer. Men det kan jag inte nu..
Jag blir så trött på att alla andra som säger de har cyklat och ridit å gud vet allt.
När jag stryketränade armarna i måndags tittade jag avundsjukt på de som kunde springa på rullbanden. Om ni bara visste vad jag lider. Jag ska lova mig själv att aldrig mer bli gipsad. ALDRIG!!
Om jag bara hade haft Ludde vid min sida, han kunde alltid trösta när man lade armarna runt hans hals.
När jag var liten och tittade på Lejonkungen när Mofasa sa att de stora kungar tittade ner på en från stjärnorna så ville jag hoppas att farfar oxå gjorde det. När jag brukade gå ut med Ludde på vinterkvällarna ensam i mörkret så tittade jag alltid upp på stjärnorna och hoppades farfar, morfar och mormor tittade ner på mig och skyddade mig mot mörkret.
Nu hoppas jag att Ludde är där uppe och tittar ner på oss. Kan du inte komma ner en stund så jag får pussa dina mjuka öron?
Vem fan uppfann tårar? De är så värdelösa. Skit oxå, jag är så jädra känslig nu för tiden.
Dagens låt: Westlife - Angels wings
Kommentarer:
Trackback