Brandkvinnan

Höhö skojjade med mamma att jag skulla träna att sparka med min friska fot och bara hålla i mig med kryckorna. Mamma tyckte inte om det och sa att jag inte fick göra det. Hallå, nåt kan man väl få göra i detta trista liv ;o)

När jag faller, faller, faller jag hårt, det gör ont jag blir rädd, det känns konstigt och svårt.
Samtidigt helt underbart, det är ganska uppenbart.
När jag faller, faller, faller, faller jag hårt....


Refrängen från Brandstas nya låt ;o) Man kan inte låta bli att sjunga med.

Nu går det undan med kryckorna i skolan, släng er iväggen idrottsprofilen, i 100 meter kryckhopp vinner jag lätt *thihi*.
Nä så kul är det inte. Fick iaf koden till ena hissen idag. Men den andra hissen som det är nyckel till verkar inte gå. Får väl prata med de snälla lärarna istället för min känslokalla mentor*hmf*. Hon ska iaf inte få en blomma. (inte bara för denna andledningen då)

Min farmor ringde idag. Hon grät i telefonen och sa att hon älskade ju oss m.m. Hon undrade vad jag hade ställt till det när pappa ringde till henne och nu var hon rädd att hon inte var välkommen för mamma och grät ännu mer. Jag brukar faktiskt gråta när någon annan man pratar med gråter. Denna gången kunde jag inte gråta. Jag tycker inte synd om henne, hon satte sig själv i den situationen och det var inte första gången.

Idag gick GIS-provet kanon och jag har skrivit en massa på biologibreddning och religionen.
Vi fick nästan 50 frågor på historian som ska vara klara nästa vecka*gulp*. Bråttom bråttom!


Lagade maten idag. Vilket jobb! Fast det vara "bara" att laga pasta och varma köttfärs. Och så dukade jag fram bestick å sånt. Blev astrött vill jag lova. I början försökte jag dansa lite när jag väntade (brukar annars alltid dansa och sjunga loss medan maten kokas) men det var lite svårt. Vicka lite på rumpan och huvet var det enda jag kunde göra. Blev lite tråkigt till sist...