Kan han inte hålla TYST!!!
Nu kunde jag bara inte vara tyst längre.
Glömde ju berätta att han frågade varför brödrosten var framme igår. Syrran tog ju fram den och jag tyade inte ta in den med två kryckor. Men nejdå, han undrade ju givetvis varför jag inte hade tagit in den. Ska påpeka att det är sällan han tar in den jädra brödrosten, och han går inte på kryckor!!
Han ville ha pizza idag. Som om han visste att jag inte skulle göra ett skit med middagen. Så när vi ätit pizza så sticker han iväg på ett ärende. Jag sitter kvar och löser lite korsord. Då ringer mamma och vill jag ska kolla varför det var sådan kö vid Växjö. Jag hivar in pizzan, lite klumpigt men vad gör man med kryckor i hand. Sen hoppar jag upp och kollar runt på internet och pratar med mamma. Inga olyckor eller nåt. Verkade vara trafikljus bara..
Hur som helst så satt jag kvar här när han kom hem. Gissa vem som gnäller? Just det, min älskade bror. Han sa att jag vara inte så förlamad för att kunna plocka undan efter mig.
Det blixtrar till i huvet och jag säger att han kan inte plocka undan efter sig även om han är frisk (tänker bla på grillen som stått i hallen i två veckor). Du ska nog bara vara tyst, sån servis du fått i fem veckor svarar han.
Ja men du gnällde ju för att jag lämnat kvar flåt på spisen och att jag inte tog in brödrosten säger jag. Han svarade inte mer på det. Så han tjurade väl lika väl som jag. Det är bara för att mamma och pappa inte är hemma. Då är det fritt att gnälla på en.
Och inte kommer han flytta hemifrån före mig*gahh*.
Okej jag är inte perfekt, men jag gnäller inte på det folk inte gör som jag inte gör själv.
Oja jag har fått jättebra servis. Men jag har fan gjort vad jag orkat och kunnat. Och så tycker han jag gnäller för mina händer. Jag vill ju knappt ta i kryckorna när jag går upp på morgonen (nu e det dock lite bättre). När mamma frågat på morgonen så säger man ju givetvis att man har ont i händerna. Jag gnällde minsann inte när jag gick på kryckor säger han. Han gick i en vecka när han sytt vid lilltån. Jag gick med gips i 3 veckor och ytterligare tre veckor på kryckor, det går lixom inte att jämföra. Då orkar man inte göra allting hela tiden, man ska orka ta sig igenom 6 veckor på kryckor.
Jag är fortfarande arg. Och ledsen. Visst jag har förlåtit honom för att han höll i min krycka när jag hoppade med gips (som kunde gått jävligt illa), men jag kan inte förlåta honom för den skit han hävar ut sig.
Jag känner mig som jord, fullkomligt nedbryten.
Bara en vecka kvar, en vecka...
Nä nu tar jag bilen...
Jag måste vara själv, pallar inte detta mer. Mamma och pappa, kom hem!
Glömde ju berätta att han frågade varför brödrosten var framme igår. Syrran tog ju fram den och jag tyade inte ta in den med två kryckor. Men nejdå, han undrade ju givetvis varför jag inte hade tagit in den. Ska påpeka att det är sällan han tar in den jädra brödrosten, och han går inte på kryckor!!
Han ville ha pizza idag. Som om han visste att jag inte skulle göra ett skit med middagen. Så när vi ätit pizza så sticker han iväg på ett ärende. Jag sitter kvar och löser lite korsord. Då ringer mamma och vill jag ska kolla varför det var sådan kö vid Växjö. Jag hivar in pizzan, lite klumpigt men vad gör man med kryckor i hand. Sen hoppar jag upp och kollar runt på internet och pratar med mamma. Inga olyckor eller nåt. Verkade vara trafikljus bara..
Hur som helst så satt jag kvar här när han kom hem. Gissa vem som gnäller? Just det, min älskade bror. Han sa att jag vara inte så förlamad för att kunna plocka undan efter mig.
Det blixtrar till i huvet och jag säger att han kan inte plocka undan efter sig även om han är frisk (tänker bla på grillen som stått i hallen i två veckor). Du ska nog bara vara tyst, sån servis du fått i fem veckor svarar han.
Ja men du gnällde ju för att jag lämnat kvar flåt på spisen och att jag inte tog in brödrosten säger jag. Han svarade inte mer på det. Så han tjurade väl lika väl som jag. Det är bara för att mamma och pappa inte är hemma. Då är det fritt att gnälla på en.
Och inte kommer han flytta hemifrån före mig*gahh*.
Okej jag är inte perfekt, men jag gnäller inte på det folk inte gör som jag inte gör själv.
Oja jag har fått jättebra servis. Men jag har fan gjort vad jag orkat och kunnat. Och så tycker han jag gnäller för mina händer. Jag vill ju knappt ta i kryckorna när jag går upp på morgonen (nu e det dock lite bättre). När mamma frågat på morgonen så säger man ju givetvis att man har ont i händerna. Jag gnällde minsann inte när jag gick på kryckor säger han. Han gick i en vecka när han sytt vid lilltån. Jag gick med gips i 3 veckor och ytterligare tre veckor på kryckor, det går lixom inte att jämföra. Då orkar man inte göra allting hela tiden, man ska orka ta sig igenom 6 veckor på kryckor.
Jag är fortfarande arg. Och ledsen. Visst jag har förlåtit honom för att han höll i min krycka när jag hoppade med gips (som kunde gått jävligt illa), men jag kan inte förlåta honom för den skit han hävar ut sig.
Jag känner mig som jord, fullkomligt nedbryten.
Bara en vecka kvar, en vecka...
Nä nu tar jag bilen...
Jag måste vara själv, pallar inte detta mer. Mamma och pappa, kom hem!
Kommentarer:
Trackback