Brandkvinnan

Jaha då har man bråkat med mamma, eller ja, jag sa inte ett ljud.

Igår var jag astrött och visste inte vad jag skulle göra för middag. Pappa sa vi kunde ha potatismos vilket jag inte alls var sugen på. Jag skyndar mig hem sa han...

Så jag tittade på film och hoppas Björn skulle komma på nåt roligt. Han gjorde potatismos iaf, suckade på varje potatis han skalade. Sur blev han som fan.

Sen när pappa kom hem så sätter Björn sig som vanligt och låter pappa ta över.

Så mamma gav mig en rejäl utskällning för att jag inte lagade maten. Fan jag lagade mat med gips, skulle en jävla gång ta skada på honom? Helt jävla sanslöst. Men jaja, jag är ju kvinna, jag ska ju stå vid spisen, givetvis.
Fan oxå. Och så förstår jag inte varför jag inte är lycklig längre. Jag blir ju snart av med kryckorna... Snart studenten, min bil funkar snart igen. Så varför är jag inte lycklig? Kan nån säga mig det? Är det sorgen av Ludde? Jag behöver gå till en psykolog eller kurator men jag är för feg. Jag har ju alltid varit den starka och glada personen.
Jag pallar fan inte mer...

Nu ska jag ut och tälta...Kommer imorgon eftermiddag.