Brandkvinnan

Idag har vi (jag) haft skitkul ;o)
Vi kröp i väldigt mörka och trånga utrymmen. Till och med jag höll på att fastna*hihi*. Jag trivdes som fisken i vattnet kändes det som. Var inte alls rädd för mörkret eller att det var trångt. Men sen kan det ju bli annat när det är på riktigt på ett larm men det tar man sen...

Vi skulle in en och en för att leta upp en docka. Jag var först in och hittade den (man skulle inte ta den, bara känna var den låg). Sen när jag är på väg ut  till en annan öppning som man var tvungen att ta så hör jag några andra i tunneln framför mig som inte hade hittat dockan.  Sen kände jag en hand när jag trevade framför mig.
P frågar om jag har hittat dockan.
-Det säger väl inte jag heller ;o) svarar jag. Sen fortsätter jag ju mot utgången. P kommer ikapp bredvid mig och frågar igen.
- Har du hittat dockan?
Jag skrattar och säger: Ja annars hade jag ju inte gått mot utgången! Sen flinar jag och säger att de ska gå tillbaka genom tunneln och så går jag ut ;o) Lite snäll var jag iaf...

Å det var så himla kul att andas i masken och inte se ett skit framför sig ;o) Undra hur många spindlar jag kröp förbi*ryser av tanken*.

Sen styrketränade jag, bastade, städade rummet, bäddade rent i sängen och nu ska jag plugga lite innan Ugly Betty.
Gjorde sista momentet till brandmannaprofilen. Man ska klara 40 axeldrag på 15 kg. Klarade 30 st. Så det gäller att träna lite nu :o)
 

Jag trivs så jäkla bra här faktiskt. Helschyssta kompisar och så går det bra på lektionerna.
Synd att det är så snuskigt och skitigt i vårt hus =(






Jag och M står uppe i stegbilen. Jag passar på att fotta lite ;o)
Stegbilen går 32 meter upp men det är den inte i denna bild.
Den gamla brandbilen syns ovanfrån.



Där har man klättrat några ggr. Som högst ca 20 meter rätt ut i luften*höhö*. Jag måste erkänna att jag var lite trött i benen. Det svajjar ju en aning när man klättar...