Brandkvinnan

Bilder från brandgaskylningen som en i klassen har tagit. Visst blir man fascinerad av eld?
Det blir en turbulens när man sprutar så flammorna kan svepa runt en, som den första bilden.



Läraren sitter och trycker på knappen....
Han hade det varmt eftersom han satt på den sidan där man tryckte bort lågorna mot honom...




Kanske ingen så bra bild med tanke på strålens placering...



Idag har vi haft ytkylning. Det var varmt!!! När H och jag var inne brände läraren sin radioantenn på jackan. På den sista branden gick H fram först och släckte en gång. Det började direkt bränna på axlarna så hon fick gå ut. Jag tog skydd bakom hörnet och hade inte riktigt kommit så långt så jag försökte övermanna "väsendet" som amerikanarna säger. Jag kröp fram tre-fyra ggr och släckte. Det blev varmare och varmare för vattenångan. En träpall var i vägen så jag nådde inte elden. Och det var för varmt att krypa fram för att ta väck den. Jag försökte en sista gång men axlarna brändes som f*n så jag gick ut, envis är jag men inte dum ;o) Läraren klagade på värmen och då brukar det vara varmt...
När jag väl kom ut kom de två andra lärarna och klädde av mig. Jag försökte få av masken men den brändes. Axlarna brändes så förbannat*höhö*. De hjälpte mig få av allt utom understället då. Sen var det svalt och skönt *puh*.
När den siste skulle gå in hade han ingen kamrat så jag fick in en gång till. Den gången var det inte alls lika varmt som innan. Så vi lyckades även släcka den tredje.

Sen när vi skulle packa ihop ropade lärarna på mig. De undrade vilken station jag varit på och hur det kom sig jag var där. Sen tyckte den ena att jag ska ta för mig mer eftersom jag kan det...
Var kul att höra :o)

Nu ska jag ringa hem och berättade om denna händelserika dag :o)