Brandkvinnan

I söndags hälsade syrran och company på där hemma. Så jag fick byta blöja på lilla Tias och sen hålla honom när han var vaken. Han hade hicka, gud vad söt han är!! :o) Man vill ju bara hålla honom hela tiden *hihi*.

Körde ner igår. Dagens lektion var inställd pga av att den läraren som ersätter den riktiga läraren som har semester var sjuk. Suck...
Men vi gick igenom en labb istället...

Så vi slutade väldigt tidigt. Jag hängde med H till hennes syster som har en massa hästar. Fick rida en. Kan säga att jag inte alls var så van. Brukar rida hästar(ponnys) på 1.40. Denna var på 1.67!!! Det är 5 cm högre än mig själv. Det var inte lätt att få in foten i stigbygel med jeans*ler*. Så jag fick skavsår i vaderna efter att ha kavat runt i jeansen. Och vilka steg hästen hade!! Annat än små fjordingar. Jag hade jämnt att göra i traven och galoppen, man är ju van att behöva mana på hästen för att gå men denna gick automatiskt...

 

Sen andra galoppen gick det inte så bra. Hästan började öka galoppen och jag försökte hålla in men jag hoppade ju som en vante i de stegen. Så jag ramlar framåt gång på gång (efteråt får jag veta att det är en gammal fälttävlanshäst som ökar farten när man lutar sig framåt).
Varv efter varv i en galopp som inte var i denna värld. Jag har aldrig ridit så fort. Jag höll på att få panik när jag inte fick stopp. Och inga ridbyxor som gör att man kan sitta lite i sadeln, inga ridskor så jag kasade ner i stigbyglarna.
Så det slutade med ett duns.
I spånet...
Men hästen stannade några meter ifrån mig.

Jag låg där en bra stund, kändes det som, brukar alltid resa mig så fort man landat. Slog i huvet väldigt hårt men jag tuppade aldrig av. Jag blev väldigt yr och framför allt chokad. Jag menar, mitt huve är ju ca 2.20 meter över marken så man hann ju tänka lite innan man landade. Min största fasa var att jag skulle fastna med foten i stigbygeln så jag skulle kasa med och riskera bli trampad. Men det klarade sig bra. Jag landade rätt så bra ändå. Slog inte i ryggen eller nacken.
Bara arslet.
Å gud vad jag har ont i mitt arsle... Särskilt den skinkan jag landade på. Så jag sitter lite på snedden... Och så har jag en sådan huvudvärk. Illamåendet börjar gå över nu.
Typiskt mig, varför utmana ödet och sätta sig på stora hästar man inte klarar av?
Ja kanske för att det var en upplevelse man inte får ta del av allt för många ggr.

När jag pustat ut i spånet och känt att jag kunde röra fingrar och tår och yrslen försvann lite så reste jag mig igen och hoppade med darrande ben upp igen. Ni som har eller rider vet ju att man alltid (om man kan) ska sätta sig upp igen för att inte bli rädd. Så jag satte upp igen och blev ledd några varv.
Nästa gång ska jag få rida en annan lugnare häst som är 3 cm högre!!
De där hemma sa att det var sista gången jag satte mig på en stor häst. Men får jag frågan kan jag nog inte säga nej*visslar oskyldigt*.
Snällt folk som lät mig rida en sådan fin häst.
Tack H för en minst sagt händelserik dag. Nästa gång ska kameran med :o)

Och som grädde på den goda kakan fick jag klappa en frisierhingst!!! Det ni ;o)

Jag har inte bestämt mig om jag ska träna. Jag har ont överallt och mitt huve mår inte så bra... Jag darrar fortfarande lite granna...
Jag vågar inte ens tänka på vilken träningsvärk jag kommer ha imorgon. Jag får ropa på hjälp så får någon hjälpa mig ur sängen*s*.