Brandkvinnan

Har tänkt lite när jag läst igenom min blogg ibland. Jag har egentligen aldrig tråkigt. Det är alltid någonting som händer, alltid något att göra. Kan väl vara tröttsamt ibland men va fasikens, man är ju bara ung en gång i livet.

Fast jag har faktiskt inte gjort så mycket sen klockan 4. Inget alls. Bara suttit här och ugglat och tittat på syskonen Sandén när de sjunger. Helt otroligt att tre systrar kan sjunga så bra. Synd att man inte har den sångrösten. Tycker nämligen om att sjunga, till min brors förfäran.
Sjöng mycket när jag red i skogen, ensam(?).
Nu är det i bilen man sjunger tills man blir hes. Särskilt när man kört i femton mil*ler*. Och till Carolas höga toner, hoppas att min bil inte var allt för ihålig så alla hörde när man körde förbi ;o)
Nu får jag sjunga i Goldie istället. Än så länge har hon inte protesterat....Börjar tycka om pappas bil mer och mer, guldig och fin =o)

Snart ska brorsan och jag till kompis I och se på en ormfilm. Kommer väl få mardrömmar inatt.

Blev så arg på mig själv idag. Var ju väldigt försiktig på jobbet idag för att inte riva mig eller klämma mig. När jag står och ska ta bort kopparn från bildröret ramlar den andra biten från dataskärmen från bordet. Skrapar revbenen och benet innan det slår i golvet. Blev ju knappt ett märke efter det men ont gjorde det. Kände att det blixtrade till i huvet.
Är trött på att göra mig illa på jobbet. Det är oundvikligt att inte slå sig. Eller klämma sig. Inte så skönt att få en dataskärm/tv på fingrarna... Har tom hänt att jag slagit med hammaren så den har studsat mot ansiktet igen. Bara för att jag är så kort...*suck*. Men snabbt ska det gå på jobbet för att företaget ska få in mer pengar (och mer bonus till oss).

Nu kör vi för att se på film :o)