Testerna till brandman
Vaknade i fredags och mådde inte alls bra. Täppt i bröstet, slemmig i halsen och trött.
Klockan åtta var jag på brandstationen för att börja med intervjun. Fyra killar frågade massa frågor. Fast jag kände alla och tyckte att jag kunde svara på frågorna rätt bra. Så när intervjun var avklarad skulle jag gå rullbandet.
Jag visste redan hur det skulle sluta för jag är lika täppt i bröstet som jag var sist då det höll i sig i sju veckor.
A testade mig och blev förvånad att pulsen låg på 160. Jag var lite nervös och sen gick pulsen upp när jag skulle ta på mig larmstället och flaskpaketen. Hjärtat slår oregelbundet ibland med så det gör en tröttare.
Jag började gå och A sa att jag fick välja själv att avbryta eftersom jag inte mådde bra. Jag var helt slut på uppvärmningen efter två min och då hade inte den riktiga lutningen kommit. När den riktiga lutningen kom orkade jag inte ens en minut. Jag flåsade och hade svårt att andas så det var inte lönt. Jag avbröt. Pulsen låg då redan på 200.
A hjälpte mig av med flaskorna medan jag flåsade vidare. Han och H hörde att det var nåt som inte stämde i bröstet på mig.
A tyckte det var inte kul när jag inte kunde visa någon rättvisa eftersom jag var sjuk igen.
Den goa brandmästaren kom ner och frågade hur det hade gått. Han gav mig en go kram och sa att jag inte skulle ge upp för att det inte gick bra denna gången. Onej jag ger inte upp!
Sen skulle man dra en brandman ca 30 meter. De undrade om jag jag verkligen ville dra.
Klart jag ville testa. Man är inte så ofta på tester och då ger man ju inte upp i första taget även om bandet redan var kört. Fast i efterhand var det kanske inte så smart att ge sig på G.
G tog på sig flaskpaket och jag fick ett på ryggen och tog på luften för att få snålskjuts av luften.
Jag drog G bort till konen efter lite vilade emellanåt. Å jag önskade att lungorna inte var så täppta för jag ville ju verkligen klara ett moment. Men på tillbaka vägen kom jag knappt till halva sträckan. Sen fick jag sätta mig. T som tog tiden sa att jag inte skulle ge upp utan vila lite och komma igen. Jag vilade men jag återhämtade mig inte så att jag avbröt och tog av masken. Satte mig mot väggen för att vila. D hjälpte mig av med paketet för då var jag så trött att jag inte orkade det.
Efter att ha druckit litegrann mådde jag mer och mer illa. D fick hjälpa mig upp så gick jag bort mot toaletten och klöktes lite. Och spydde lite granna.
Suck... Lite pinsamt kan tyckas men jag ångrar inte att jag gav allt jag hade så jag inte ångrar i efterhand att jag mesade mig fram.
Alla visste ju att jag har haft problem med lungorna och de sa att jag inte skulle ge upp. Klart jag inte gör :o)
Kändes skönt när de stöttade mig och tyckte det var synd att jag inte var frisk.
Men ja ä inte bitter :o) Jag citerar Sonja Aldén i låten Här Står Jag:
Jag har den drömmen kvar
som jag haft i alla dar.
Kan ta tid som ödet sa.
D sa till mig att inte låsa när jag skulle duscha ifall något hände. Han märkte ju att jag var helt slut. Sen när jag duschat och klätt på mig så ropar han bara för att se så att jag är okej. De är så himla goa :o)
Men jag hade käkat ett päron och var fit for fight igen.
Dagens låt
När jag kom hem ringde jag läkaren för att få något som gjorde så jag blev av med detta för gått. Men jag skulle höra av mig nästa vecka för de kunde inte göra nåt så tidigt. Det kvittade om jag hade haft det i sju veckor innan*suck*.
Gick och lade mig vid 14.00. Hade feber och var tvungen att vila till festen klockan sex.
På festen hade vi jätteskoj. Tyckte det var en bra avslut på dagen efter morgonens start. Och jag fick i mig en hel del alkohol*ler*. Inte ofta jag dricker och jag var kanske inte i bra kondition. Men alkohol gör susen. Kände inte av att jag var sjuk *höhö*.
Sen att man fick genomlida illamående och huvudvärk igår var inte så noga. Men det var det faktiskt värt. Jag var oss syrran och försökte hjälpa de att flytta. Jag kunde bara passa Thias litegranna. Men idag är jag nästan som vanligt. Ingen bakis smellus. Så idag blir det flytt på riktigt för min del.
Ingen rast ingen vila här inte :o)
Ha´de gött gott folk...
Klockan åtta var jag på brandstationen för att börja med intervjun. Fyra killar frågade massa frågor. Fast jag kände alla och tyckte att jag kunde svara på frågorna rätt bra. Så när intervjun var avklarad skulle jag gå rullbandet.
Jag visste redan hur det skulle sluta för jag är lika täppt i bröstet som jag var sist då det höll i sig i sju veckor.
A testade mig och blev förvånad att pulsen låg på 160. Jag var lite nervös och sen gick pulsen upp när jag skulle ta på mig larmstället och flaskpaketen. Hjärtat slår oregelbundet ibland med så det gör en tröttare.
Jag började gå och A sa att jag fick välja själv att avbryta eftersom jag inte mådde bra. Jag var helt slut på uppvärmningen efter två min och då hade inte den riktiga lutningen kommit. När den riktiga lutningen kom orkade jag inte ens en minut. Jag flåsade och hade svårt att andas så det var inte lönt. Jag avbröt. Pulsen låg då redan på 200.
A hjälpte mig av med flaskorna medan jag flåsade vidare. Han och H hörde att det var nåt som inte stämde i bröstet på mig.
A tyckte det var inte kul när jag inte kunde visa någon rättvisa eftersom jag var sjuk igen.
Den goa brandmästaren kom ner och frågade hur det hade gått. Han gav mig en go kram och sa att jag inte skulle ge upp för att det inte gick bra denna gången. Onej jag ger inte upp!
Sen skulle man dra en brandman ca 30 meter. De undrade om jag jag verkligen ville dra.
Klart jag ville testa. Man är inte så ofta på tester och då ger man ju inte upp i första taget även om bandet redan var kört. Fast i efterhand var det kanske inte så smart att ge sig på G.
G tog på sig flaskpaket och jag fick ett på ryggen och tog på luften för att få snålskjuts av luften.
Jag drog G bort till konen efter lite vilade emellanåt. Å jag önskade att lungorna inte var så täppta för jag ville ju verkligen klara ett moment. Men på tillbaka vägen kom jag knappt till halva sträckan. Sen fick jag sätta mig. T som tog tiden sa att jag inte skulle ge upp utan vila lite och komma igen. Jag vilade men jag återhämtade mig inte så att jag avbröt och tog av masken. Satte mig mot väggen för att vila. D hjälpte mig av med paketet för då var jag så trött att jag inte orkade det.
Efter att ha druckit litegrann mådde jag mer och mer illa. D fick hjälpa mig upp så gick jag bort mot toaletten och klöktes lite. Och spydde lite granna.
Suck... Lite pinsamt kan tyckas men jag ångrar inte att jag gav allt jag hade så jag inte ångrar i efterhand att jag mesade mig fram.
Alla visste ju att jag har haft problem med lungorna och de sa att jag inte skulle ge upp. Klart jag inte gör :o)
Kändes skönt när de stöttade mig och tyckte det var synd att jag inte var frisk.
Men ja ä inte bitter :o) Jag citerar Sonja Aldén i låten Här Står Jag:
Jag har den drömmen kvar
som jag haft i alla dar.
Kan ta tid som ödet sa.
D sa till mig att inte låsa när jag skulle duscha ifall något hände. Han märkte ju att jag var helt slut. Sen när jag duschat och klätt på mig så ropar han bara för att se så att jag är okej. De är så himla goa :o)
Men jag hade käkat ett päron och var fit for fight igen.
Dagens låt
När jag kom hem ringde jag läkaren för att få något som gjorde så jag blev av med detta för gått. Men jag skulle höra av mig nästa vecka för de kunde inte göra nåt så tidigt. Det kvittade om jag hade haft det i sju veckor innan*suck*.
Gick och lade mig vid 14.00. Hade feber och var tvungen att vila till festen klockan sex.
På festen hade vi jätteskoj. Tyckte det var en bra avslut på dagen efter morgonens start. Och jag fick i mig en hel del alkohol*ler*. Inte ofta jag dricker och jag var kanske inte i bra kondition. Men alkohol gör susen. Kände inte av att jag var sjuk *höhö*.
Sen att man fick genomlida illamående och huvudvärk igår var inte så noga. Men det var det faktiskt värt. Jag var oss syrran och försökte hjälpa de att flytta. Jag kunde bara passa Thias litegranna. Men idag är jag nästan som vanligt. Ingen bakis smellus. Så idag blir det flytt på riktigt för min del.
Ingen rast ingen vila här inte :o)
Ha´de gött gott folk...
Kommentarer:
Postat av: Oscar
Tråkigt att det inte gick vägen med testerna. Hoppas bara du inte ger upp.
*kram*
Postat av: Anna
Ajdå, men är man sjuk så är man! Du kommer klara det, no worries okej?
Postat av: Brandkvinnan
Oskar: Ja det var tråkigt =( Nejdå det gör ja inte så länge hjärtat mitt slår ;o) *kjam*
Anna: Ja sådan otur kan man ha ibland. Oja det kommer jag att göra. Jag vet att hade jag klarat testerna hade jag fått det. Så det är bara till att komma igen och bli frisk och stark :o)
Trackback