Helikoptern Search and Rescue
Gårdagen:
Eftersom det var eget arbete på förmiddagen kom jag till stationen vid halv tio för att skriva lite och vänta på larm.
Fick se att deltidarna var inne så jag anade att jag missat ett stort larm.
Var en befarad brand i ett hus ute i skärgården som var falskt. Solen att reflekterat i ett fönster.
Jag började skriva och efter ett tag hör jag A ropa i högtalarna att alla skulle samlas i vagnhallen - Kemlarm.
Så jag traskar bort i vagnhallen och där står brandmännen och väntar på A.
Då frågar P mig och jag vill bli räddad av en helikopter från vattnet på eftermiddagen. JA!! Jag blev så lycklig. Fatta vad häftigt :o)
På kemlarmet var det ca 600 liter brandfarlig vätska som läckt ut i diket. Vi pumpade upp allt i en 1000 litersdunk. Och jag blev rätt glae när jag fick flytta 301 till andra sidan vägen. Köra brandbil är alltid kul.
Efter det var det dax för lunch och jag kunde glömma att skriva mer på arbetet.
Halv två landade helikopter utanför brandstationen. Vi var färdiga sen innan med torrdräkterna.
När de hade stannat och klivit ut gick vi fram och hälsade på besättningen.
Det var helikoptern från Norrlandsflyg Search And Rescue som hade nya ytbärgare som de skulle öva med.
Det var två som körde, en som hade hand om vinschen och de två ytbärgarna.
Vi gick igenom säkerheten och fick reda på vad vi ska göra om vi kraschar, känns betryggande ;o)
Innan vi skulle upp i helikoptern försökte de skrämma oss att vinscharen var fumliga på kabinhakar och så har man läst vad många helikoptrar som störtar.
Men igår var jag inte alls orolig, klart man inte ska vara orolig när man får vara med om en sådan grej, då ska man njuta av livet!!
Efter det åkte vi iväg med brandbilarna till lotsen som skulle köra ut oss i vattnet. Vi klädde på oss och hoppade ner i havet.
Sen hörde vi helikopter närma sig.
Det pirrade i magen av spänning när man visste vad som väntade.
När helikopter kört runt och var nära oss stod de stilla ett tag innan jag såg dörren öppnade sig. De var närmast mig så jag trodde de skulle ta mig först. En ytbärgare hoppade i och simmade mot mig. När han kom fram sa han att en annan tar mig? Hmm...undra varför de inte ville rädda mig först =o)
Så hoppade den andra ytbärgaren i och en korg sänktes ner för att hämta LIA-F.
Det var svårt att titta mot helikopter för den blåste ju upp vatten så det stack i ögonen, man var ju lite rädd om linserna ;o)
Det kändes häftigt att ligga i vattnet när helikoptern hovrade så nära en.
LIA-F åkte själv upp i korgen och när han var i helikopter var de Rs tur att bli hämtad med korgen. När han var inne var ytbärgarna en bra bit ifrån mig och låg kvar där medan helikopter stod still vid andra sidan om mig.
Så jag låg och väntade å väntade. Kändes som en evighet.
Jag vände ryggen mot helikoptern några ggr för att bespara ögonen så man visste inte hur nära den kom. Fick se ytbärgarna simma emot mig för att sen vara bakom mig. Märkte inte när han tog tag i mig för helt plötsligt åkte jag bakåt. Han skulle ju simma bort för att hämta selen. Vattnet stänkte ju närmare helikoptern man kom.
Ytbärgarna tog en sele runt benen och en runt bröstkorgen. Fick se den ena ytbärgaren göra tecken för uppvinschning och vi släpades i vattnet tills vi var alldeles under helikoptern.
Det ögonblicket var nog once-in-a-life-time som brandmännen sa.
Tittade rätt upp och se underdelen av helikopter och i bra fart komma närmare den och sen titta ner och se var högt man var. Så underbart roligt ;o)
Sen på ett ögonblick var man i dörröppningen och fördes in bakåt och tog av mig selen och satte mig på sätet och knäppte fast mig.
Brandmannen H sa att det såg ut som att ytbärgaren bar mig i famnen på vägen upp för jag var rätt liten ;o)
Brandmännen stod ju på land en bit ifrån oss.
Ytbärgaren åkte ner för att hämta M och den andra ytbärgaren. Vinscharen hade hjälm med mörkt solskydd. Precis som på tv.
Det var högt ljud från rotorn men utsikten var magnifik. När dörren stängdes åkte vi ett varv ovanför havet för att komma upp i höjd för att sen åka ovanför Karlshamn.
Jag har aldrig flygit varken flygplan eller helikopter i mitt liv. Tills igår :o)
Vi landade utanför brandstationen i en väääldigt mjuk landning. Vilka proffs!
När vi landat fick vi hoppa av och ducka när man gick under bladen för att inte bli halshuggen. Man var lite tveksam först... :o)
Gårdagens upplevelse kan inte beskrivas med ord. Måste upplevas för att förstå. Får ni ett sådant erbjudade så tacka inte nej!!
Bilder kommer givetvis senare. Just nu är jag på stationen...
På kvällen var det övning med hel och deltid.
Jag skulle vara chockad uppringare. Så jag haffade brandmästaren direkt och förklarade att ett tåg krockat med en bil (som om han inte redan hade sett det) och att det knastrade konstigt runt tåget. Det var ju elledning över tåget.
Jag följde med brandmästare J för att störa honom när han gjorde OBBO. Sen gick jag till brandmännen för att fråga varför de bara tittade på och att folket var där inne där det brann.
När de skulle börja göra räddningsfrånkoppling gick jag fram till dem men brandman L tog tag i mig och bestämd satte mig ner vid samlingsplatsen för de skadade. Jag babblade på som sjutton och ställde frågor varför de stod still osv.
Där var jag en liten stund för att åter igen störa brandmästaren och gå runt lite och fråga varför de inte hämtade folket från tåget. Då kom brandman L igen och satte ner mig på samma ställe och sa att de tar hand om det nu och att jag kunde lita på farbror L.
Så då satt jag där och hade tråkigt ;o) Nej men jag hade bra utsikt över insatsen och sen kom brandmästaren igen och frågade hur det var och om jag hade sett något mer. Jag körde ju bakom den bilen som krockat med tåget och voltat och hängt med tåget en bra bit så undrar brandmästaren var min bil var. Då var jag nära att tappa masken, ja var var min bil? *ler*.
Frågade de efteråt om jag var jobbig men de tyckte jag var snäll som ett lamm. Brandmästaren sa att han försökte provicera mig att bli argare ;o)
Så det var ytterligare en rolig övning och jag kom upp i femtonde övningen jag varit markör på.
Vilken underbar dag :o)
Eftersom det var eget arbete på förmiddagen kom jag till stationen vid halv tio för att skriva lite och vänta på larm.
Fick se att deltidarna var inne så jag anade att jag missat ett stort larm.
Var en befarad brand i ett hus ute i skärgården som var falskt. Solen att reflekterat i ett fönster.
Jag började skriva och efter ett tag hör jag A ropa i högtalarna att alla skulle samlas i vagnhallen - Kemlarm.
Så jag traskar bort i vagnhallen och där står brandmännen och väntar på A.
Då frågar P mig och jag vill bli räddad av en helikopter från vattnet på eftermiddagen. JA!! Jag blev så lycklig. Fatta vad häftigt :o)
På kemlarmet var det ca 600 liter brandfarlig vätska som läckt ut i diket. Vi pumpade upp allt i en 1000 litersdunk. Och jag blev rätt glae när jag fick flytta 301 till andra sidan vägen. Köra brandbil är alltid kul.
Efter det var det dax för lunch och jag kunde glömma att skriva mer på arbetet.
Halv två landade helikopter utanför brandstationen. Vi var färdiga sen innan med torrdräkterna.
När de hade stannat och klivit ut gick vi fram och hälsade på besättningen.
Det var helikoptern från Norrlandsflyg Search And Rescue som hade nya ytbärgare som de skulle öva med.
Det var två som körde, en som hade hand om vinschen och de två ytbärgarna.
Vi gick igenom säkerheten och fick reda på vad vi ska göra om vi kraschar, känns betryggande ;o)
Innan vi skulle upp i helikoptern försökte de skrämma oss att vinscharen var fumliga på kabinhakar och så har man läst vad många helikoptrar som störtar.
Men igår var jag inte alls orolig, klart man inte ska vara orolig när man får vara med om en sådan grej, då ska man njuta av livet!!
Efter det åkte vi iväg med brandbilarna till lotsen som skulle köra ut oss i vattnet. Vi klädde på oss och hoppade ner i havet.
Sen hörde vi helikopter närma sig.
Det pirrade i magen av spänning när man visste vad som väntade.
När helikopter kört runt och var nära oss stod de stilla ett tag innan jag såg dörren öppnade sig. De var närmast mig så jag trodde de skulle ta mig först. En ytbärgare hoppade i och simmade mot mig. När han kom fram sa han att en annan tar mig? Hmm...undra varför de inte ville rädda mig först =o)
Så hoppade den andra ytbärgaren i och en korg sänktes ner för att hämta LIA-F.
Det var svårt att titta mot helikopter för den blåste ju upp vatten så det stack i ögonen, man var ju lite rädd om linserna ;o)
Det kändes häftigt att ligga i vattnet när helikoptern hovrade så nära en.
LIA-F åkte själv upp i korgen och när han var i helikopter var de Rs tur att bli hämtad med korgen. När han var inne var ytbärgarna en bra bit ifrån mig och låg kvar där medan helikopter stod still vid andra sidan om mig.
Så jag låg och väntade å väntade. Kändes som en evighet.
Jag vände ryggen mot helikoptern några ggr för att bespara ögonen så man visste inte hur nära den kom. Fick se ytbärgarna simma emot mig för att sen vara bakom mig. Märkte inte när han tog tag i mig för helt plötsligt åkte jag bakåt. Han skulle ju simma bort för att hämta selen. Vattnet stänkte ju närmare helikoptern man kom.
Ytbärgarna tog en sele runt benen och en runt bröstkorgen. Fick se den ena ytbärgaren göra tecken för uppvinschning och vi släpades i vattnet tills vi var alldeles under helikoptern.
Det ögonblicket var nog once-in-a-life-time som brandmännen sa.
Tittade rätt upp och se underdelen av helikopter och i bra fart komma närmare den och sen titta ner och se var högt man var. Så underbart roligt ;o)
Sen på ett ögonblick var man i dörröppningen och fördes in bakåt och tog av mig selen och satte mig på sätet och knäppte fast mig.
Brandmannen H sa att det såg ut som att ytbärgaren bar mig i famnen på vägen upp för jag var rätt liten ;o)
Brandmännen stod ju på land en bit ifrån oss.
Ytbärgaren åkte ner för att hämta M och den andra ytbärgaren. Vinscharen hade hjälm med mörkt solskydd. Precis som på tv.
Det var högt ljud från rotorn men utsikten var magnifik. När dörren stängdes åkte vi ett varv ovanför havet för att komma upp i höjd för att sen åka ovanför Karlshamn.
Jag har aldrig flygit varken flygplan eller helikopter i mitt liv. Tills igår :o)
Vi landade utanför brandstationen i en väääldigt mjuk landning. Vilka proffs!
När vi landat fick vi hoppa av och ducka när man gick under bladen för att inte bli halshuggen. Man var lite tveksam först... :o)
Gårdagens upplevelse kan inte beskrivas med ord. Måste upplevas för att förstå. Får ni ett sådant erbjudade så tacka inte nej!!
Bilder kommer givetvis senare. Just nu är jag på stationen...
På kvällen var det övning med hel och deltid.
Jag skulle vara chockad uppringare. Så jag haffade brandmästaren direkt och förklarade att ett tåg krockat med en bil (som om han inte redan hade sett det) och att det knastrade konstigt runt tåget. Det var ju elledning över tåget.
Jag följde med brandmästare J för att störa honom när han gjorde OBBO. Sen gick jag till brandmännen för att fråga varför de bara tittade på och att folket var där inne där det brann.
När de skulle börja göra räddningsfrånkoppling gick jag fram till dem men brandman L tog tag i mig och bestämd satte mig ner vid samlingsplatsen för de skadade. Jag babblade på som sjutton och ställde frågor varför de stod still osv.
Där var jag en liten stund för att åter igen störa brandmästaren och gå runt lite och fråga varför de inte hämtade folket från tåget. Då kom brandman L igen och satte ner mig på samma ställe och sa att de tar hand om det nu och att jag kunde lita på farbror L.
Så då satt jag där och hade tråkigt ;o) Nej men jag hade bra utsikt över insatsen och sen kom brandmästaren igen och frågade hur det var och om jag hade sett något mer. Jag körde ju bakom den bilen som krockat med tåget och voltat och hängt med tåget en bra bit så undrar brandmästaren var min bil var. Då var jag nära att tappa masken, ja var var min bil? *ler*.
Frågade de efteråt om jag var jobbig men de tyckte jag var snäll som ett lamm. Brandmästaren sa att han försökte provicera mig att bli argare ;o)
Så det var ytterligare en rolig övning och jag kom upp i femtonde övningen jag varit markör på.
Vilken underbar dag :o)
Kommentarer:
Trackback