Helikopterövning
Jag skulle bara tvätta bilen... Slutade med att jag var kvar till Wallander var slut =)
Körde bara hemom för att käka frukost (och uppdatera bloggen).
När jag var på väg till stationen ringer min bror. Helikoptern är på väg, körde precis förbi ovanför vårt hus. Alltså två mil bort. Efter 3-4 min var den framme och jag hann filma den =o) Tyvärr kan jag inte lägga in filmer här så ni får nöja er med bilder.
Båten är på väg med markörer till flotten som är till vänster om helikoptern. Brandmännen fick absolut inte köra vid helikopterns vänstra sida eftersom om det händer något är det den sidan de dyker i. Tryggt att veta ;o)
Synd att de hade tillräckligt med markörer för jag hade ju med velat åka igen!
Fin kväll för övning var det iallafall =o)
Jag sitter på framänden på 301.
Båten kommer in med flotten som helikoptern lämnat efter sig.
Stor sak som skulle in i 305. Efter ett tag lyckades vi få upp den och tömma den på luft. Sen körde jag hem femman med det dyra bagaget =o)
Egentligen skulle min dag sluta där när flotten var utpackad men fick frågan om jag med skulle beställa thaimat. Kände inte för att köra hem och laga mat och sitta själv hela kvällen. Så jag käkade god thaimat i gott sällskap.
Sen hamnade jag och några till vid tvn. Klockan elva körde jag hemåt, trött efter dagens bravader.
Efter en dag på stationen kändes livet betydligt bättre. Jag börjar se ljuset i tunneln med inflammationen och hoppet om mitt drömyrke började sakta komma tillbaka. Fick mycket stöd och goda råd igår. Tänk vad många tjejer(killar) som även de drömmer om att bli brandman men inte har några stöttepelare. Jag är lyckligt lottad och jag kan inte göra de (brandmännen) besvikna nu.
Jag ska göra upp träningsschema och kolla på min kost.
Denna gången ska jag verkligen lyssna på kroppen innan jag tränar igen. Kroppen har ju som sagt jobbat nästan som vanligt i sex veckor med bronkit. Jag får verkligen bita mig i läppen och börja lugnt så kroppen återhämtar sig.
Men Blåljus Cup närmar sig och jag kommer vara grymt besviken om jag inte kan vara med. Men samtidigt vet jag att tempot är väldigt högt. Polisen är starka fysiskt vilket gör att man får kämpa hårt för att ta sig fram. Tror det ska ett mirakel till för att kroppen ska återhämta sig så snabbt och orka med innebandy...
Men sen är det inte många tjejer som brandmännen har. Det måste nämligen vara en tjej på plan hela tiden annars får de inte spela. Förstår ni pressen? :o)
Jag är glad att jag valde tvätta bilen igår. Blev en del tet vilket jag saknat. Ni är väl vid detta laget trötta på mitt tjat men jag kan aldrig skryta tillräckligt med att brandmännen i "mitt" gäng är de goaste som finns.
Körde bara hemom för att käka frukost (och uppdatera bloggen).
När jag var på väg till stationen ringer min bror. Helikoptern är på väg, körde precis förbi ovanför vårt hus. Alltså två mil bort. Efter 3-4 min var den framme och jag hann filma den =o) Tyvärr kan jag inte lägga in filmer här så ni får nöja er med bilder.
Båten är på väg med markörer till flotten som är till vänster om helikoptern. Brandmännen fick absolut inte köra vid helikopterns vänstra sida eftersom om det händer något är det den sidan de dyker i. Tryggt att veta ;o)
Synd att de hade tillräckligt med markörer för jag hade ju med velat åka igen!
Fin kväll för övning var det iallafall =o)
Jag sitter på framänden på 301.
Båten kommer in med flotten som helikoptern lämnat efter sig.
Stor sak som skulle in i 305. Efter ett tag lyckades vi få upp den och tömma den på luft. Sen körde jag hem femman med det dyra bagaget =o)
Egentligen skulle min dag sluta där när flotten var utpackad men fick frågan om jag med skulle beställa thaimat. Kände inte för att köra hem och laga mat och sitta själv hela kvällen. Så jag käkade god thaimat i gott sällskap.
Sen hamnade jag och några till vid tvn. Klockan elva körde jag hemåt, trött efter dagens bravader.
Efter en dag på stationen kändes livet betydligt bättre. Jag börjar se ljuset i tunneln med inflammationen och hoppet om mitt drömyrke började sakta komma tillbaka. Fick mycket stöd och goda råd igår. Tänk vad många tjejer(killar) som även de drömmer om att bli brandman men inte har några stöttepelare. Jag är lyckligt lottad och jag kan inte göra de (brandmännen) besvikna nu.
Jag ska göra upp träningsschema och kolla på min kost.
Denna gången ska jag verkligen lyssna på kroppen innan jag tränar igen. Kroppen har ju som sagt jobbat nästan som vanligt i sex veckor med bronkit. Jag får verkligen bita mig i läppen och börja lugnt så kroppen återhämtar sig.
Men Blåljus Cup närmar sig och jag kommer vara grymt besviken om jag inte kan vara med. Men samtidigt vet jag att tempot är väldigt högt. Polisen är starka fysiskt vilket gör att man får kämpa hårt för att ta sig fram. Tror det ska ett mirakel till för att kroppen ska återhämta sig så snabbt och orka med innebandy...
Men sen är det inte många tjejer som brandmännen har. Det måste nämligen vara en tjej på plan hela tiden annars får de inte spela. Förstår ni pressen? :o)
Jag är glad att jag valde tvätta bilen igår. Blev en del tet vilket jag saknat. Ni är väl vid detta laget trötta på mitt tjat men jag kan aldrig skryta tillräckligt med att brandmännen i "mitt" gäng är de goaste som finns.
Kommentarer:
Trackback