Om mig
Nu är klockan halv åtta. Nätet har tittats igenom ett antal ggr till. Ingen uppdaterar sina bloggar så tidigt heller.
Fick en kommentar om önskan att jag skulle skriva ett inlägg om mig själv. Vet inte riktigt vad jag ska skriva, känns som att ni vet rätt mycket om mig redan...
Växte upp i en liten by där man vistades mycket i skogen på sin fritid (och skolan). Var kanske inte riktigt som andra tjejer, lekte iförsig med hästar men jag åkte lådbil vid treårsåldern och önskade mig en trampebil när man kunde trampa. Kommer fortfarande ihåg den. Den var röd :o)
Var ofta ute med min bror och byggde koja (som mamma senare eldade upp).
Tidigt var jag med min mamma och syster på en 4H-gård. Hästar ligger mig varmt om hjärtat och har hängt med mig hela livet, mer eller mindre.
När jag gick i femman tittade jag mycket på London Brinner! vilket jag tror väckte tankarna kring det här med brandman. När jag gick i sexan växte känslan starkare och i sjuan hade jag bestämt mig helt. Brandman var min mening med livet.
Det protesterades vilt där hemma. Hörde att jag aldrig skulle klara det då jag var för klen m.m. När jag fortfarande stod fast vid yrket fick jag klart för mig att bo hemma fick jag inte göra om jag utbildade mig till brandman.
Var ett krig i två år. Var inte bara hemma utan frågade folk vad man ville bli fick man höra en hel del negativa saker om brandman och kvinna, hur lätt var det när man bara var 14-15 år? Sen hamnade jag på brandstationen när jag skulle praoa i nian.
Allt vände. Äntligen några som var positivt inställd på mitt val. De där hemma började tillslut fatta att brandmannalivet gjorde mig lycklig som inget annat kunde göra.
Man har oerhört många ggr fått ta emot negativa kommentarer om mitt val. Men tack vare ett speciellt gäng har jag stått fast.
Jag var bara i moppeåldern när jag började umgås med dessa goa grabbar. De var med mig när jag började övningsköra, börja naturvetenskapsprogrammet, ta B-körkort, ta studenten (de var så gulliga och skickade en blomma till mig =o)), börja Skydd Mot Olyckor, ta C-körkort, ta examen på SMO och sen när jag började jobba som väktare.
Och nu har de kollat in min lägenhet :o)
Behöver då knappast säga att de betyder mycket för mig =o)
Vad gör jag på fritiden då? Internet är (tyvärr) en viktig del av mitt liv. Ett stort kontaktnät finns där som jag inte skulle vilja vara utan. Tillhör den stora skaran som kan sitta på ett LAN. Men vi får ihop max sex personer som sitter en dag ca 12 timmar. Sitta flera dagar i rad är jag för gammal för*ler*. Jag tycker mest om spelen Call Of Duty 4, Medel Of Honor och CS då jag har passion för att döda mina vänner :o) Speciellt med sniper, då man ligger och väntar på sitt byte som springer halvt ihjäl sig då de vet man ligger och lurar*mohaha*.
Annars så tränar jag så fort man är frisk. Har tendens att jämnt och ständigt bli förkyld av en oförklarligt anledning.
Det är den stora boven i det hela gällande konditionen och styrkan. Då man blir förkyld var fjärde vecka och kan vara sjuk i flera veckor tappar man det man tränat upp. Får börja om gång på gång. Denna gången har jag varit sjuk 7 ½ vecka och min andra antibiotikakur är snart slut. Då det lossnat en hel del i bröstet och bihålorna hoppas jag att jag snart kan gå och prata samtidigt.
De flesta visste nog det mesta av detta men till Türbjorn hoppas jag att du vet lite mer om mig ;o)
Jag har en liten fundering kring dig..
Du har aldrig tänk på varför din familj satte sig emot ditt val av yrke? När dom sa att du var klen.. Jag menar du verkar ju ha varit sjukt otroligt mycket, man kanske ska satsa på något annat?
Sen har jag inte riktigt förstått om du arbetar som brandman eller inte? Eftersom du ena stunden skriver att du är ämnad för yrket, och nästa stund arbetar som väktare.
Din blogg är hemskt bra annars, tack på förhand för svar. Kram
Jag har ungefär samma funderingar som Adam.
Har man inte de fysiska förutsättningar kanske man ska satsa på något annat då det är ett krävande yrke.
Men samtidigt tycker jag det är bra att du iaf försöker nå din dröm :)
mvh
Hej Adam och Sten!
Jag vet att familjen motsatte sig det för de visste vad svårt det var att bli brandman som kvinna. När det pratades om att jag var klen var jag inte sjuk så ofta utan det var mer fysiskt de menade.
Jag vet att om jag bara är frisk så kommer jag klara det. Träningslärarna säger att jag har lätt att bygga muskler så det är inga problem.
Så jag är rätt säker på om jag hade varit frisk hade jag redan klarat rullbandet m.m.
Det måste finnas något i kroppen som saknas annars hade man varit friskare. Jag ger inte upp förren man hittar detta. Det kanske är någon vitamin eller liknade som fattas.
Jag har kämpat i snart tio år med denna drömmen. Jag har hoppet kvar att jag kan ju inte vara så här mycket sjuk hela livet, för det är knappast någon livskvalité.
Men jag har varit nära att ge upp flera ggr men då har brandmännen, familjen och vänner fått mig på andra tankar.
Nu när jag flyttat hemifrån kommer jag äta den kosten jag vill. Rätt kost kan ju hålla en frisk.
Nej jag arbetar inte som brandman, jag är där ibland på min fritid. Jag hjälper till, hänger med på larm och så men jag är inte anställd, alltså får inget betalt. Däremot är jag utbildat brandman då jag gått Skydd Mot Olyckor =o)
Jag jobbar som väktare.
De fysiska förutsättningarna tror jag att jag har men det är immunförsvaret det är fel på...
Tack båda! :o)
Hoppas ni fick lite svar på er fråga ;o)
MVH
Emelie