Flås i mörkret
Sprang rundan igen iförgår. Gick mycket bättre och jag får snabbt tillbaka den kondisen jag tappat under hösten. Kunde springa flera kilometer utan att stanna vilket gjorde mig nöjd. Minsta lilla framsteg betyder mycket ju.
Mätte rundan med bilen igår.
7,5 km
Och jag som hatar asfalt men har inget annat val då det är mörkt ute. Hinner inte springa på dagen för då skriver jag arbete. Sen är det skönt att springa på kvällen då man kan slappna av lite grann från allt.
Nästa vecka blir hektiskt.
På måndagen ska jag börja inventera på ÖB klockan 8.00. Till tandläkaren vid 16.00 och sen tillbaka till inventeringen. Det slutar cirka 22.00 men jag får se hur länge jag orkar.
På tisdagen ska jag redovisa PM 5 på sjukhuset. Ska även lämna in kläder, parkeringskort och ta bilder på avdelningen. Innan på dagen ska jag till brandstationen för att skriva ut lite PM och hämta saker från skåpet. Måste ha träningsgrejorna till söndagen då jag flyttar till Revinge.
På onsdagen är det möte på brandstationen om LIAn.
På fredagen ska det stora säkerhetsarbetet vara klart. På lördagen är det surprisen för familjen. Kan inte skriva vad det är men det blir en hel del förberedelse under lördagen.
Nästa dag ska jag handla mat och packa allt för att på kvällen köra de 15 milen ner till Revinge. Sen börjar allt där nere. Blir ingen lugn start vill jag lova. Det ska bli kul med tufft.
Längtar till rökdykningen, trafikolyckor och alla stora händelser. Och så ska O och jag äntligen rökdyka tillsammans ;o)
Men just nu får jag ta en dag i taget. Har en lång lista om vad som ska göras för att inte glömma allt.
Har fått tillbaka de oregelbundna slagen ibland men varar inte så länge*skönt*. Har inte blivit täppt i bröstet på länge. Det börjar ordna upp sig.
Dessvärre har mammsen en lös tand. Hennes käke och tänder rör sig jättemycket när hon fick MS vilket gör att hon alltid har ont i käken. Så nu får hon gå till en specialist och hon har just nu inte råd att betala så i värsta fall får hon låna av mig eller brorsan. Händer rätt ofta att mamma får låna av mig i slutet av månaden. Men det ordnar sig alltid, vi hade det värre när vi var små.
Då var vi faktiskt riktigt fattiga. Lyxigheter som yogurt eller chips var det aldrig tal om då det knappt räckte till nödvändigheter.
Skriver inte det så att ni ska tänka *å vad hon tycker synd om sig* utan för att berätta att inget gott har något ont med sig. Det lärde mig att vara glad för det man fick och vara rädd om saker. Det har gjort mig väldigt sparsam då man inte fick halva studiebidraget förrens man gick andra året på gymnasiet och hela tredje året. Givetvis fick man någon småpeng då och då men man kunde knappast köpa sig något dyrt. Och var det dyrt så hade man fått sommarjobba och gjort rätt försig.
En av mina kompisar gjorde sitt första sommarjobb när hon skulle börja tredje året på gymnasiet. Vid den tidpunkten hade jag redan jobbat "på riktigt" tre somrar. Jordgubbsplockning fler somrar innan gills ju inte ;o) Fast man var jätteglad över de 300 kronorna man fick. Räknar man med jordubbsplockningen så har man inte haft en helledig sommar sen man var 11 år.
Det är betydligt lättare och söka jobb när man jobbat "på riktigt" sen man var 15 år och inte fått pengar av sina föräldrar varje gång man vill ha nåt.
Men jag måste erkänna att jag är avis på henne ibland. Varje gång de är på Ullared plockar hon till sig vad hon vill ha och mamman betalar, vilken lyx!
Nä man får gifta sig rik*ler*.
Nähe jag måste skriva lite till på arbetet innan jag ska laga mat. Undra vad man ska laga idag? Förslag?
Lyssnar på just nu
Fast solen undrar jag vart den tagit vägen =(
Mätte rundan med bilen igår.
7,5 km
Och jag som hatar asfalt men har inget annat val då det är mörkt ute. Hinner inte springa på dagen för då skriver jag arbete. Sen är det skönt att springa på kvällen då man kan slappna av lite grann från allt.
Nästa vecka blir hektiskt.
På måndagen ska jag börja inventera på ÖB klockan 8.00. Till tandläkaren vid 16.00 och sen tillbaka till inventeringen. Det slutar cirka 22.00 men jag får se hur länge jag orkar.
På tisdagen ska jag redovisa PM 5 på sjukhuset. Ska även lämna in kläder, parkeringskort och ta bilder på avdelningen. Innan på dagen ska jag till brandstationen för att skriva ut lite PM och hämta saker från skåpet. Måste ha träningsgrejorna till söndagen då jag flyttar till Revinge.
På onsdagen är det möte på brandstationen om LIAn.
På fredagen ska det stora säkerhetsarbetet vara klart. På lördagen är det surprisen för familjen. Kan inte skriva vad det är men det blir en hel del förberedelse under lördagen.
Nästa dag ska jag handla mat och packa allt för att på kvällen köra de 15 milen ner till Revinge. Sen börjar allt där nere. Blir ingen lugn start vill jag lova. Det ska bli kul med tufft.
Längtar till rökdykningen, trafikolyckor och alla stora händelser. Och så ska O och jag äntligen rökdyka tillsammans ;o)
Men just nu får jag ta en dag i taget. Har en lång lista om vad som ska göras för att inte glömma allt.
Har fått tillbaka de oregelbundna slagen ibland men varar inte så länge*skönt*. Har inte blivit täppt i bröstet på länge. Det börjar ordna upp sig.
Dessvärre har mammsen en lös tand. Hennes käke och tänder rör sig jättemycket när hon fick MS vilket gör att hon alltid har ont i käken. Så nu får hon gå till en specialist och hon har just nu inte råd att betala så i värsta fall får hon låna av mig eller brorsan. Händer rätt ofta att mamma får låna av mig i slutet av månaden. Men det ordnar sig alltid, vi hade det värre när vi var små.
Då var vi faktiskt riktigt fattiga. Lyxigheter som yogurt eller chips var det aldrig tal om då det knappt räckte till nödvändigheter.
Skriver inte det så att ni ska tänka *å vad hon tycker synd om sig* utan för att berätta att inget gott har något ont med sig. Det lärde mig att vara glad för det man fick och vara rädd om saker. Det har gjort mig väldigt sparsam då man inte fick halva studiebidraget förrens man gick andra året på gymnasiet och hela tredje året. Givetvis fick man någon småpeng då och då men man kunde knappast köpa sig något dyrt. Och var det dyrt så hade man fått sommarjobba och gjort rätt försig.
En av mina kompisar gjorde sitt första sommarjobb när hon skulle börja tredje året på gymnasiet. Vid den tidpunkten hade jag redan jobbat "på riktigt" tre somrar. Jordgubbsplockning fler somrar innan gills ju inte ;o) Fast man var jätteglad över de 300 kronorna man fick. Räknar man med jordubbsplockningen så har man inte haft en helledig sommar sen man var 11 år.
Det är betydligt lättare och söka jobb när man jobbat "på riktigt" sen man var 15 år och inte fått pengar av sina föräldrar varje gång man vill ha nåt.
Men jag måste erkänna att jag är avis på henne ibland. Varje gång de är på Ullared plockar hon till sig vad hon vill ha och mamman betalar, vilken lyx!
Nä man får gifta sig rik*ler*.
Nähe jag måste skriva lite till på arbetet innan jag ska laga mat. Undra vad man ska laga idag? Förslag?
Lyssnar på just nu
Fast solen undrar jag vart den tagit vägen =(
Kommentarer:
Postat av: Sanna
rekomenderar denna länken http://www.iform.se/polopoly.jsp?d=1806&a=12358
Det var lite pyssligt men jag fick till slut ihop mina rundor och det stämde väldigt bra, bilen är inte lika säker kort när det kommer till måttangivelse.
Postat av: Brandkvinnan
Ja jag gick faktiskt in på den sidan idag då jag läst en gammal iformminitidning om löpning häromdagen. Jag mätte flera rundor som jag brukar springa. Var väldigt kul =) Fast synd att kartan inte är mer detaljerad då jag även springer på stigar.
Nej det kan jag hålla med om. Mätte en kilometer mindre på kartan än bilen. Synd att det inte var tvärtom, känns bättre då*ler*.
Hur långa rundor brukar du springa? Jag fattar inte hur folk orkar springa flera mil på asfalt*puh*.
Nähe har precis kommit hem från rundan så jag ska hoppa in i duschen...
Trackback