Brandkvinnan

Ojdå, ju längre tiden går ju mer saker har man att skriva.
I tisdags och i ondags var vi ute på övningsfältet och snickrade ihop ställningar för att förhindra att byggnader kollapsade. Roligt att hamra å såga lite :o)

På onsdagskvällen var det lite ciderdrickande och städande i Anderslöv. Sista kvällen med grabbarna...

På torsdagen var det avslut. Jag hade för mig att avslutet var klockan två. Klockan nio fick jag reda på att rummet skulle besiktigas klockan tio. Då hade jag inte packat klart eller städat. Men allt gick bra och jag var färdig vid tio och fick rummet godkänt.
Jag lämnade in larmställ, nycklar och kort. Vid halv elva får jag reda på av en slump att vi börjar elva. Bara att springa bort och duscha och göra sig iordning.
Några lärare pratade i aulan och gav oss några kloka ord. Klockan ett var det lunch och efterrätt med några lärare :o)
Sen efter ett stort kramkalas var det dax att styra hemmåt.
Kändes konstigt att inte komma tillbaka efter helgen.

Men...

I lördags var jag nere i Revinge igen ;o)
Återkommer med det strax. Måste ju ta fredagen först.  Hälsade på gänget på brandstationen. På brandstationen kollade jag om det fanns plats för mig till övningen och det gjorde det.
Sprang sen tre km med N i skogen. Vilken mysig runda =) Jag hade rätt bra tempo tyckte jag.
Kör sedan till syrran och passar Thias när de andra målar, ingen lugn och ro här inte. Börjar få ont i halsen då, antagligen då för att förkyldningen jag fick i lördags inte gått ur kroppen men som jag trodde den hade.


5.15 på lördagen ringde klockan men då hade jag redan varit vaken en timme. Mardrömmar så att jag skrek...
Iaf skulle vi åka kvart i sju från stationen för att köra till Revinge.
Är rätt förkyld och dålig men smärta är ju vekhet som lämnar kroppen har jag hört ;o)

Jag ångrar inte att jag gick upp tidigare än tuppen. Fick vara pumpskötare och köra brandbil eftersom de var en man kort när den goa brandmästaren gick upp som IL. Kul att vara till hjälp nån gång :)
Jag servade dem med vatten och luftpaket å sprang för att ta dockorna. Ja allt jag kunde för att underlätta rökdykarna.
Kände mig verkligen en i gänget vilket får mig att fortsätta kämpa mot mitt mål.
Lyfte den goa brandmästaren i brandmannagreppet när de andra tittade på. Försökte få M att ställa upp för han väger mer än mitt rekord men han ville ha mattor den fegisen =o) Eller så var han bara klok*hehe*.
B tipsar mig att ta det lugnt och träna långsiktigt. Men jag vet ju inte hur... Ska jag börja med att springa en gång i veckan eller två? Vad är långsiktigt? Men nu när jag jobbar (de säger att man går ungefär två mil per natt) behöver jag springa alls? Ahh detta är svårt när jag inte riktigt vet. Ge mig ett schema och jag följer det ;o)
Men jag ska absolut träna långsiktigt!!

Idag var jag rätt krasst så jag sov en hel del. Ska bli skoj att jobba sitt första tolvtimmarspass imon....

På tal om jobb. Fick rondering fem mil hemifrån. Dessutom så sa jag innan här hemma att jag inte kan bo kvar för att familjen inte ska behöva vara tysta när jag sover. Det var inga problem att bo kvar och jag tänkte inte mer på det. Nu blir det problem för de trodde inte jag skulle jobba natt varje gång jag jobbade.
Sa antingen får jag flytta helst igår, försöka få andra sorters pass, sluta, ta ett annat jobb, ta sommarlov (som mamma poängterade att jag inte haft på flera år) eller sova i bilen i någon skog :o)

Nu ska jag lägga mig för att sova och klura ut min närmaste framtid.
Jag vet ju inte ens om jag kommer trivas som väktare. Jag som är lättskrämd kanske blir ihjälsskrämd av en kanin? Kommer mina mardrömmar förvärras då jag kommer vara mycket ensam? Kommer jag kunna vända på dygnen?
Kommer jag hitta en lägenhet? Kan jag byta rondering lite närmare där jag bor?

Mamma tror inte att jag kommer kunna jobba själv på natten, eller att jag kommer kunna vända dygnen då många har problem med det.
Jag vet inte...
Jag får ge det en chans...
Man måste tro på sig själv eller hur?
*Jag kan flyga, jag kan flyga* (Stig H)