Brandkvinnan

Vi har haft lite föreläsningar men varit lediga en del. Tur är väl det för jag har mest haft en vågrät position. Har haft feber från och till i fem dagar nu. I tisdags och onsdags var det värst.
Igår skulle vi ju ha trafikolycka i mörker klockan fem. Eftersom jag hade feber så valde jag att vara befäl då jag hoppades inte göra så mycket ;o)
När lärare G får syn på att jag har den röda "befäls"hjälmen skiner han upp och klappar på min hjälm och ser allmänt lurig ut. En av de tre befälerna skulle nämligen vara insatsledare för hela olyckan. Med Gs hemlighetsfulla min så anade jag oråd om vilken han skulle välja.
Den styrkan han ropade upp först skulle vara första styrka och då vara insatsledare.
När vi organiserat material satte vi oss i brandbilarna och jag var den första som anropade G på radion att 302 var klara för insats. De andra (301, 201) ropade med upp och sen väntade vi.
Efter en stund så ropade han upp, ja gissa..
Tadaaa
302.
Så då skulle jag vara ledare för 14 brandmän och två befäl till de andra styrkorna.

Larmet ropades upp att en tanta i röda huset sett några buskört ner mot kanotvägen och hört en smäll och att vi skulle köra och kolla upp saken. När vi närmar oss ser vi tre bilar ligga kors och tvärs.
Jag ropar upp till G att det är flera personbilar på svårtillgänglig terräng och att han skulle larma polis, ambulans och andrastyrkan. Under tiden var vi framme och vindruterapporten var redan avklarat så det var bara till att börja prioretera skadade i personbilarna.
Kom fram till den förste patienten i audin som låg upp och ner på betongrör, hon var ej kritisk. Till saaben som stod upp mot en grushög, ej kritisk. Givetvis kontaktar jag och sjukvårdaren patienterna och säger att vi återkommer. Verkligen lätt uppgift att lämna dem när de ber om hjälp..
Kom fram till sista bilen(volvon) där en person inte hade puls. Här jag gör jag mitt första misstag och skriker inte livsfarligt läge utan skriker kritiskt. Sjukvårdaren och jag menade i försig samma sak och skulle slita ut patienten. Hör samtidigt att en person (ej kritisk) pratar inne i bilen. Då anropar givetvis G då han ser att jag är fullt upptagen.
Andra styrkan var nu på plats och befälet skulle ha en rapport om läget. G skulle även han ha rapport så jag meddelar att det är fyra personer inblandade. När jag gett befäl 2 order går jag tillbaka för att checka patienten i audin. Då saknar hon en person som varit i bilen. Jag vet då att en femte person finns i närheten som antagligen då flygit ut.
Samtidigt får jag reda av befäl 2 att hans styrka hittat den femte personen (kritisk) bakom grushögen och betongrören.
Meddelar detta till G att vi hittat en femte, rapporterar antal kritiskt, ej kritisk. Begär även tredjestyrkan och frågar var ambulansen är. Jo det tog ju givetvis ett tag innan ambulansen skulle komma.

Min säkerhetsman ger jag order att han ska vara säkerhetsman för hela områden och de andra styrkorna inte behöver ha säkerhetsmän för att då får mer personal till losstagning. Säger det till befäl 2 och sen till befäl 3 när de kommer.
Befäl 3 anropar mig och frågar var han ska stå. Jag säger till han ska svänga vänster. Jag menade svänga vänster där han stod men han uppfattade det som nästa vänster. Så då fick jag tänka om och placera den någon annanstans. Senare fick jag beordra att en brandbil skulle stå där som jag tänkt från början. Då funkade inte pumpen till verktygen och brandbilen fick bytas igen.
En i min grupp satt och gjorde HLR på den personen vi drog ut först. En satt och höll nacken på han i volvon (som blev förstastyrkans område), en var verktygsman och en var som sagt räddningsman. Alltså hade
jag inte tillräckligt med folk för att klippa taket på volvon. Jag försöker få folk från den andra styrkan. Blev en hel del mixtrade lag då den som blev ledig fick hoppa in i nästa bil som behövde hjälp.
Gick och frågade om patienternas tillstånd ifall vi fick prioretera om. Givetvis när man är upptagen och folk pratar med mig anropar G på radion och man måste lyssna vad G säger och prata klart meningen till den man pratade med. Tur man är qwinna ;o)
Fick veta av G att ambulansen var på ingång och skulle veta var den skulle komma ifrån, sydväst eller sydöst. Efter Es hjälp då min hjärna självslockande när jag började tänka var norr var kunde jag ge order sydöst.
Det första jag hade gjort var att bestämma var skadeplatsen var. Detta fick tydligt  befäl 2, 3 reda på och det fungerade utmärkt.
Gick bort för att visa vägen för ambulansen som G ville jag skulle göra. Tittade efter ambulansen men såg ju givetvis ingen. Hade ju en kritisk patient som väntade på skadeplatsen. Precis när jag svor högt om var f*n är ambulansh****et kommer lärare A (sjukvårdare) och säger att ambulansen har kommit. Ojdå... :o)
Så jag visade henne vilken patient de skulle ta och sen kom jag ju på att det hölls ju på HLR på en patient. Lärare A går fram och begär att HLR ska avslutas då jag sagt hur länge vi hållt på. Inte lätt då jag inte hade klocka.
Sen bestämmer jag var de ska lägga den avlidne.
En patient blir "borttransporterad" och jag meddelar det till G och frågar om fler ambulanser.
När uttaget på min bil var igång frågar jag om det var klart var skadeplatsen var. Ja säger några och jag behövde inte bekymra mig om det. Var visst någon som inte fått den informationen men patienterna kom ändå till rätt ställe. Efter hand transporterades patienterna bort och jag rapporterade till G att de var på väg till sjukhuset.
Sen när insatsen var slut anropade jag till G att vi avslutade insatsen och han sa att han skulle fixa bärgning.

Jag tog en del fel beslut gällande fordonsplaceringen då verktygen inte räckte till bilarna. Men det är ju som sagt lätt att vara efterklok. Sen sa jag att en var klinisk död över radion. Kom på misstaget direkt efteråt men va fasikens, man är ju inte perfekt ;o)
Fick även en kommentar från en elev att skadeplatsen låg långt bort så att vi skulle kånka så långt med patienten. Vad jag vet så ska skadeplatsen inte ligga mitt i smeten. Hur kul är det att vara patient och sjukvårdare där alla springer förbi och där man klipper runt omkring och en massa oljud? Nä den platsen jag valde var lite avsides men ändå upplyst och den lättaste platsen för ambulanserna att transportera patienterna. Så vad gör det att kånka några meter extra?

Nåja jag är rätt nöjd över min insats som insatsledare då man inte har utbildning. Lärarna begärde ju inte heller mycket av oss befäl då vi "bara" är brandmän.

Men jag har alltid varit intresserad att vara någon sorts befäl i framtiden. Men då vill man ju gå lite utbildning först :o)
I detta läget var det inte så lätt för mig att vara styrkeledare för min grupp och dessutom insatsledare åt två styrkor till. Lärarna sa att man kunde ta en brandman som ansvarade för förstastyrkan som rapporterade till mig om de behövde det.

Ja insatsen var skitkul iaf och hoppas att brandmännen inte tyckte jag var helt kass utan att jag gjorde någon nytta iaf.
Lärare G filmade givetvis insatsen och en gång när jag skulle skriva ner antal skadade och deras tillstånd på mitt papper funkade inte pennan. Då kommer G med kameran och högsta hugg och filmar bara mig. Får ett flin på läpparna och försökte se samlad ut och inte alls förbannad över pennj*ln*fniss*.

Jag...


Volvon på några betongblock.


Saaben i en grushög


Audin på betongrören. Taket på bilen är en bit över mitt huvud...


Suddig bild över olyckan.


Efteråt var jag helt slut. När adrenalinet var slut kom tröttheten och febern gjorde sig påmind igen. Orkade knappt duscha då jag darrade i kroppen. Blä...
Men idag är det lite bättre. Lite feber kvar men inte så farligt. Kan ju vara i lodrätt position en del ;o)

Vi har haft arbete i gruppen och sen redovisning i eftermiddag. Nu är det bara hög höjd och håltagning imon =o) Hoppas att någon mer har med sin kamera. Jag finns knappt med på actionbilder då det är jag som står bakom kameran. Inte för att vara ego men nån gång vill man ju ha bild på sig själv... :o>