Holy crap!
Var inställd på att inventera mellan 7.00-22.00 igår i butiken där mamma jobbar på. Slutade 24.00... Snacka om seg i huvet efter att ha räknat i 17 timmar!!
Men pengar blir det. Var ju trött i kroppen efter bussolyckan i onsdags.
Misstänker att ni vill ha reda på lite :o)
Det var fem styrkor från tre städer och en by. En hel hög med ambulanser var på plats och även en SOS-operatör. Var nog en häftig syn när alla fordon stod på rad längst vägen innan övningsfältet.
Det var två olyckor samtidigt.
På morgonen när jag kom dit fick jag veta att M som frågade om jag ville vara med skulle vara med i övningsledningen och jag skulle ta hans plats.
Alltså ingå i 1+4-styrkan, i en stor bussolycka...
Har varit på flera övningar i 1+4 styrkan på stationen men aldrig så här stor. Jo i skolan har vi haft stora övningar men det känns inte som samma sak...
På första olyckan kom vi först på plats. J sågade upp framrutan. Inne i bussen på sidan låg 20-tal markörer och skrek. Jag var den ende tjejen bland brandmännen och förmodligen yngst med mina hela 21 år. Vem tror ni råkade gå in först? Jag var t.o.m så snabb att jag gick in före sjukvårdarna*oj*. Man är inte riktigt van att sådat folk finns på plats så tidigt... Så jag hann bara konstatera att föraren var medvetslös sen fick jag lämna plats till sjukvården. Jag kunde inte göra mer än att gå fram och tillbaka mellan patienterna och lugna dem medan sjukvårdarna prioreterade dem.
Hjälpte att bära ut dem. Jag har klagat många ggr på att man är liten men vilken nytta man har av att vara liten och smidig i en trång buss med massa skadade. Fick varsamt kliva över dem (inte över huvet).
När övningen var klar samlades alla på övningsfältet för att se när bussen skulle lyftas. Vi var de som hade den tunga räddningsutrustningen. Och eftersom jag ingick i 1+4-styrkan fick jag hjälpa till.
Och har man fått pilla med dem sakerna innan? Nopp... Jag gjorde så gott jag kunde och frågade lite om hjälp. Jag ansvarade för den ena stöttan nämligen.
Medan cirka 25 brandmän, 15 sjukvårdare, 30-40 markörer, övningsledningen, tidningen Samverkan 112 som filmade olyckorna, en till som filmade ena olyckan, SOS, en drös med brandbefäl tittade på försökte jag tänka logiskt. Det värsta som kunde hända var ju att bussen skulle ramla tillbaka. Och det värsta värsta var ju att jag kunde komma i kläm eller hur? Pinsamt hade det ju varit men då tänkte jag att om jag nu skulle klanta till mig så skulle jag få den snabbaste och bästa hjälpen i hela landet :o) Haha...
Lyftet gick bra ;o)
Efter att ha ätit nån currygryta med ris och druckit liter med vatten (svettas kopiöst i larmstället) var det dax för olycka 2.
Denna gången kom vi som andrastyrka och fick bakre bussen. Var återigen inne i bussen för att prata med patienterna och lyfta ut folk genom rutan. En försökte tränga sig förbi mig för att ta sig framåt i bussen där en massa låg över hela golvet. Hon ville hem och spelade chockad. Jag stod bara mitt i gången och pratade med henne. Hon satte sig till slut iaf :o)
Efter genomgången av den första olyckan visste man vad man kunde göra bättre nästa gång. Därför upplevde nog de flesta att andra olyckan gick mycket bättre än första.
Jag lärde mig en massa. Fick beröm att jag tog väl hand om patienterna. Övningsledningen tittade ju in och lyssnade vilket man inte alls tänker på. Man koncentrerar sig bara på sin uppgift.
När det var slut skulle vi köra till stadens brandstation. Jag var den enda som hittade dit*höhö*. Har man vuxit upp i den staden så...
Nähe. Ska jobba 16.00- 22.30 idag. Stor sannolikhet att det blir övertid med då de lagt in alldeles för mycket saker på fredagen...
Men pengar blir det. Var ju trött i kroppen efter bussolyckan i onsdags.
Misstänker att ni vill ha reda på lite :o)
Det var fem styrkor från tre städer och en by. En hel hög med ambulanser var på plats och även en SOS-operatör. Var nog en häftig syn när alla fordon stod på rad längst vägen innan övningsfältet.
Det var två olyckor samtidigt.
På morgonen när jag kom dit fick jag veta att M som frågade om jag ville vara med skulle vara med i övningsledningen och jag skulle ta hans plats.
Alltså ingå i 1+4-styrkan, i en stor bussolycka...
Har varit på flera övningar i 1+4 styrkan på stationen men aldrig så här stor. Jo i skolan har vi haft stora övningar men det känns inte som samma sak...
På första olyckan kom vi först på plats. J sågade upp framrutan. Inne i bussen på sidan låg 20-tal markörer och skrek. Jag var den ende tjejen bland brandmännen och förmodligen yngst med mina hela 21 år. Vem tror ni råkade gå in först? Jag var t.o.m så snabb att jag gick in före sjukvårdarna*oj*. Man är inte riktigt van att sådat folk finns på plats så tidigt... Så jag hann bara konstatera att föraren var medvetslös sen fick jag lämna plats till sjukvården. Jag kunde inte göra mer än att gå fram och tillbaka mellan patienterna och lugna dem medan sjukvårdarna prioreterade dem.
Hjälpte att bära ut dem. Jag har klagat många ggr på att man är liten men vilken nytta man har av att vara liten och smidig i en trång buss med massa skadade. Fick varsamt kliva över dem (inte över huvet).
När övningen var klar samlades alla på övningsfältet för att se när bussen skulle lyftas. Vi var de som hade den tunga räddningsutrustningen. Och eftersom jag ingick i 1+4-styrkan fick jag hjälpa till.
Och har man fått pilla med dem sakerna innan? Nopp... Jag gjorde så gott jag kunde och frågade lite om hjälp. Jag ansvarade för den ena stöttan nämligen.
Medan cirka 25 brandmän, 15 sjukvårdare, 30-40 markörer, övningsledningen, tidningen Samverkan 112 som filmade olyckorna, en till som filmade ena olyckan, SOS, en drös med brandbefäl tittade på försökte jag tänka logiskt. Det värsta som kunde hända var ju att bussen skulle ramla tillbaka. Och det värsta värsta var ju att jag kunde komma i kläm eller hur? Pinsamt hade det ju varit men då tänkte jag att om jag nu skulle klanta till mig så skulle jag få den snabbaste och bästa hjälpen i hela landet :o) Haha...
Lyftet gick bra ;o)
Efter att ha ätit nån currygryta med ris och druckit liter med vatten (svettas kopiöst i larmstället) var det dax för olycka 2.
Denna gången kom vi som andrastyrka och fick bakre bussen. Var återigen inne i bussen för att prata med patienterna och lyfta ut folk genom rutan. En försökte tränga sig förbi mig för att ta sig framåt i bussen där en massa låg över hela golvet. Hon ville hem och spelade chockad. Jag stod bara mitt i gången och pratade med henne. Hon satte sig till slut iaf :o)
Efter genomgången av den första olyckan visste man vad man kunde göra bättre nästa gång. Därför upplevde nog de flesta att andra olyckan gick mycket bättre än första.
Jag lärde mig en massa. Fick beröm att jag tog väl hand om patienterna. Övningsledningen tittade ju in och lyssnade vilket man inte alls tänker på. Man koncentrerar sig bara på sin uppgift.
När det var slut skulle vi köra till stadens brandstation. Jag var den enda som hittade dit*höhö*. Har man vuxit upp i den staden så...
Nähe. Ska jobba 16.00- 22.30 idag. Stor sannolikhet att det blir övertid med då de lagt in alldeles för mycket saker på fredagen...
Kommentarer:
Trackback