Brandkvinnan

Första gången jag gick på is då man bara väntade på att sjunka igenom. Började gå själv ut från viken, med torrdräkt och utan dubbar så det blev bambi på hal is. Isen knakade runt om men höll. Var rädd att man skulle skada sig på isens vassa kanter så jag började krypa på alla fyra sista biten.
Fiskmåsarna flydde sin väg när jag närmade mig isens slut. Var som att kasa sig ut från vilken kant som helst.
Men sen gick isen sönder mer och mer.



Första paret "ytbärgare" kom till undsättning och räddade mig från det mörka havet. Ja iaf några sekunder för sen var det till att plumsa i igen... och igen.
Nu när man gick runt på isen kunde den ge vika var som. En gång fastnade jag i ett litet hål med ena benet upp på isen. Blev liiite svårt att komma upp så jag fick hjälp :o)
Alla tre gick runt, gick igenom isen, försökte ta sig upp... De flesta gångerna gick isen vika när man skulle ta sig upp så man fick kravla sig flera meter.
Torrdräkten läckte in vid ena handleden så en bit av armen blev blöt. Efter ett tag var det dax att byta livräddare så jag gick med in för att varma mig lite.

Ut igen på isen. Denna gången var det isflak lite överallt så man hade svårare att ta sig upp.
De testade lite upptag och vi kom fram till att det är bäst att offret ligger på mage upp.
Idag hade man stor fördel att vara lätt för när M gått ner sig i ett litet hål gick jag precis förbi utan att gå igenom*mohaha* :o)
Men istället fanns det en väldigt bra teknik för att få lilla mig i vattnet. Ställ dig jämte och hoppa! Plums så åker båda i ;o)
Jag passade på att göra kanonkulan men var inte lätt att ta sats i halkan. Hade jättekul och kände sig som barn på nytt.
Blev helt slut. Förkylningen tyckte att det var nog med en massa lek så när det var dax fick jag skjuts in på hansabrädan. Satt där som ett litet barn åker pulka efter sin pappa*ler*.
Var en del personer som tittade på under övningens gång, de tyckte väl inte vi var kloka =oD

Jätteskoj hade jag och det var väl värt att byta bort passet.

På förmiddagen hjälpte jag till att städa på stationen, körde in och ut brandbilarna och handlade mat till en brandman.

Vet inte om jag skrev att läkaren spekulerar i att jag har ansträngningsastma. Vet att man inte ska oroa sig i onödan men livrädd är jag. Har jag det kan jag varken bli brandman eller hundförare. Detta blir en låång väntan.
Håll tummarna för mig!

Här kommer lite bilder.

Min gran som inte finns längre.

Nyårsafton.



Från promenaden












Baksidan på syrrans tomt.


Tog lite när jag åkte bil