Puh!
Klockan tio igår var det dax att gå in till astmasköterskan. Jag satt som en fiolsträng under hela undersökningen. Fick blåsa i massa saker, berätta allt.
Jag hade inte någon inflammation i bröstet, jag hade ingen astma utan låg över de värdena jag skulle. Däremot så ska jag under två veckor göra PEF mätning när jag anstränger mig, typ gå i trappen.
Försökte fråga lite fint om hon tyckte jag kunde träna. Men ett helt klart nej. Kunde gått.... Men intressant att tänka på är att hon sa att jag inte skulle träna när jag var täppt i bröstet medan läkaren förra året så att det var psykiskt och jag skulle börja träna igen. Då hade jag varit täppt nästan fyra månader och hjärtat slog oregelbundet. Tack doktorn!
På vägen hem kom tårarna av lättnad. Ett hinder mindre. Nästa sak blir att röntga bihålorna. Äntligen har man kommit till någon som bryr sig. Innan har det alltid varit att man fått gå hem och bli frisk på egen hand.
Skulle egentligen varit ledig igår men fick hoppa in på kvällsbilen. Måndagar är lugnt så inga problem tänkte jag.
Jotack... fick larm i en annan stad tre mil bort. När jag var klar på objektet skulle jag låsa in larmnycklarna i nyckelskåpet på det kontoret i den staden. Nycklar låste jag definitivt in, men inte faen var det larmnycklarna utan MINA EGNA!! Åhhh...
Efter lite samtal fick jag reda på koden till taggen på bilnycklarna så jag kunde till sist hämta ut mina egna :o)
Fick ett larm till lite senare på kvällen på ett objekt ute i skogen. Utrustade mig med radio, batong och maglighten i högsta hugg. Tack och lov var det falskt larm. Inga bovar gömde sig i skogen, vad jag vet :o)
Måste skaffa extra tyngder till duschdraperiet. Det dras ju innåt av värmen så man står intryckt i hörnet... Liten må jag vara men lite utrymme vill man faktiskt ha ;o)
Undra om jag får hem mina filmer idag...
Jag hade inte någon inflammation i bröstet, jag hade ingen astma utan låg över de värdena jag skulle. Däremot så ska jag under två veckor göra PEF mätning när jag anstränger mig, typ gå i trappen.
Försökte fråga lite fint om hon tyckte jag kunde träna. Men ett helt klart nej. Kunde gått.... Men intressant att tänka på är att hon sa att jag inte skulle träna när jag var täppt i bröstet medan läkaren förra året så att det var psykiskt och jag skulle börja träna igen. Då hade jag varit täppt nästan fyra månader och hjärtat slog oregelbundet. Tack doktorn!
På vägen hem kom tårarna av lättnad. Ett hinder mindre. Nästa sak blir att röntga bihålorna. Äntligen har man kommit till någon som bryr sig. Innan har det alltid varit att man fått gå hem och bli frisk på egen hand.
Skulle egentligen varit ledig igår men fick hoppa in på kvällsbilen. Måndagar är lugnt så inga problem tänkte jag.
Jotack... fick larm i en annan stad tre mil bort. När jag var klar på objektet skulle jag låsa in larmnycklarna i nyckelskåpet på det kontoret i den staden. Nycklar låste jag definitivt in, men inte faen var det larmnycklarna utan MINA EGNA!! Åhhh...
Efter lite samtal fick jag reda på koden till taggen på bilnycklarna så jag kunde till sist hämta ut mina egna :o)
Fick ett larm till lite senare på kvällen på ett objekt ute i skogen. Utrustade mig med radio, batong och maglighten i högsta hugg. Tack och lov var det falskt larm. Inga bovar gömde sig i skogen, vad jag vet :o)
Måste skaffa extra tyngder till duschdraperiet. Det dras ju innåt av värmen så man står intryckt i hörnet... Liten må jag vara men lite utrymme vill man faktiskt ha ;o)
Undra om jag får hem mina filmer idag...
Kommentarer:
Trackback