Anledningen till jag ringde 112
Jag ringde 112 direkt.
Sen ringde jag två chefer som kom till vakten. Chefen på mitt företag och en kollega ringde och undrade vad som hänt.
Räddningstjänsten kom rätt snabbt med audin som brandmästaren kör med två ytlivräddare. De hoppade i och drog upp personen. 301 kom med båt, hansabräda m.m på släp. Två ambulanser kom men personens liv gick inte att rädda.
Det var då jag fick skuldkänslor. Varför i hela friden ansåg jag att personen redan var död? Jag borde hoppat i direkt. Men jag var ju tvungen att larma och sköta vakten så då skulle jag ju bett någon annan hoppat i. Varför följde jag magen och inte hjärnan? Jag vet att det är lätt att vara efterklok. Denna gången var det ingen idé för mig att hoppa i, men tänk om det varit det och jag inte hoppade i?
Jag var lite skakis sen när adrenalinet släppte. Första gången man ser en död person. Första gången jag ringer 112 överhuvudtaget.
Min kollega är glad att hon slapp se det för vi bytte pass. Skulle egentligen inte jobbat den dagen. Så det var väl meningen att det var jag som skulle vara där då...
Jag var under tiden tvungen att sköta det vanliga jobbet. Och efteråt när allt blev lugnt igen satt man själv i vakten och började fundera på allt som hänt. Kändes så overkligt.
Tur att jag bara hade 4 h kvar då det inte var längre pass. En av cheferna som jag ringt när de hände ringde mig efter en stund och frågade hur det var. Men min riktiga chef på mitt företag har inte ringt och frågat hur det är. Förvisso har jag utbildat mig till ett jobb som kommer innebära tragiska händelser men som väktare stöter man inte på avlidna personer så ofta (aldrig).
Har bott hemhemma i helgen då jag är ledig. Så det är tur att man inte satt själv hemma i lägenheten för då hade man grämt ihjäl sig för att man inte hoppade i.
Det jag tänker på är att det var "tur" att det var en äldre person och ingen yngre. För först såg det ut som ett barn.
Och det var "tur" att personen blev hittad så anhöriga slapp oro sig över en försvunnen person.
Men det hela bästa hade varit om personen aldrig ramlade i. Tragiskt.
I helgen har jag fiskat och byggt en träbänk med min bror till mamsen. Hennes gamla var lite dålig.
Har varit på tippen, Jem & Fix, Järnia...
Har tagit det lugnt med andra ord. Idag ska jag ut och springa. Blir premiärrundan =)
Jag vill inte ge dig några skuldkänslor nu.
Men vi hypotermi (nedkylning) kan ju en person klara sig väldigt länge i vatten utan att vitala organ behöver ta så stor skada...
Men som sagt, det är ju lätt att vara efterklok
///MATS
Hej Mats!
Du behöver inte vara orolig att ge mig skuldkänslor, det har jag redan.
Det gnager mig inombords att jag inte sa till elektrikern gå in i vakten och ringa 112 så jag kunde försöka få upp personen. Nu stod vittnena vid kajkanten och tittade på. Bara för att ingen kopplade att det kanske inte var försent.
Jag skulle försökt få upp personen även om familjen säger annat.
Hur sjutton ska man förlåta sig själv?
Det är inte alltid lätt att göra helt rätt och du gjorde massor med rätt som larmade och vad hade hänt om du kastade dig i det kalla vattnet med alla de problem som du har haft med din andning?
Jag har haft den obehagliga upplevelsen av att bröstet drar ihop sig fullständigt och får en konstig form av astma pga chocken från iskallt vatten. hade tur att det fanns folk som kunde dra upp mig för jag sjönk som en sten.
Du larmade, vittnena vid kajen tittade bara på - du agerade, de gjorde det inte! De gick till dig, de ringde inte 112!
Sedan tycker jag att dina chefer är kass! Efter en sådan sak lämnar man inte en person själv och ringer efter en stund. Man tar den personen ur tjänst och ser till att de får ett avlastningssamtal!
Sanna:
Tack för stödet! Jag ser det nu som att jag gjorde rätt. När jag tänkte igenom händelseloppet flera ggr förstod jag att jag gjorde allt jag kunde på den korta tiden. Rtj var väldigt snabbt på plats så det hade inte skiljt många sekunder på om jag försökt få upp personen.
Ja det hade nog inte varit så bra om jag hoppat ner i det kalla vattnet som är rätt strömmt.
Jag tycker det är konstigt. Det verkar vara helt naturligt att man stöter på sådant här i jobbet.
En kollega hade hittat en man som tagit livet av sig med piller för några år sedan. Han var alldeles blågrön. Kollegan fick inget stöd alls.
Det är konstigt vad en väktare ska tåla.
Hoppas det är bättre på ert företag.
Jag håller helt och hållet med sanna. Du gjorde helt rätt. Kram Johanna